Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Byggbranschen behöver fler kvinnor – inte mer sexism"

Emmelie Renlund har fått nog av trakasserierna inom byggbranschen. Hon menar att de inte ska avskräcka kvinnor från att arbeta med det de vill.

Emmelie Renlund menar att även män är trött på machokulturen inom byggbranschen.

Kvinnor ska inte behöva stå ut med trakasserier på sin arbetsplats tycker hon.

Sexism ska inte hindra kvinnor från att välja branschen anser Emmelie Renlund.

Emmelie Renlund arbetar för bättre villkor för alla inom byggbranschen.

Byggnads och Byggcheferna släppte förra veckan en kampanj som ska pågå under tre år. Syftet är att göra upp med fördomar, myter och machokultur samt att skapa en modern bransch där alla värderas och behandlas lika. Där alla ges samma möjligheter men framförallt för att visa att alla tjänar på en jämställd byggbransch.

Jag börjar bli så fruktansvärt less på alla negativa kommentarer som skrivs i social media i och med denna kampanj. Men det som gör mig ännu mer arg är att jag ska behöva sitta och försvara kampanjen och varför den behövs.

Efter att ha arbetat som snickare i sex år har jag fått utstå den machokultur som präglar byggbranschen. Som ledarmot i styrgruppen NÄTA, byggnads kvinnliga nätverk, får jag ta del av andra kvinnors erfarenheter. Det är fruktansvärda händelser, men som normaliserats på grund av den rådande machokulturen.

Det är kvinnor som har blivit sexuellt trakasserade både psykiskt och fysiskt, kvinnor som dagligen får höra att de har ingenting att göra i byggbranschen. Vi blir ständigt ifrågasatta och motarbetade.

Jag valde att bli snickare, medveten om att jag skulle vara tvungen att träna för att min kropp ska hålla, något även männen måste göra. Vårt arbete kräver det. Det har inget att göra med vilket kön du har, ett tungt arbete kräver att en tar hand om sin kropp.

Machokulturen både sliter ut och skadar oss. Den hindrar oss från att kräva hjälpmedel och att ställa krav på tillverkarna så att de tar fram lättare och bättre material. I stället ska vi visa oss stora och starka, slita ut oss i onödan, trots att det finns otroligt mycket hjälpmedel vi skulle kunna använda oss av. Därför vet jag att fler kvinnor i byggbranschen leder till en bättre arbetsmiljö, både fysiskt och psykiskt.

Något som alltid upprör mig är att någon (det är alltid en man) ska få avgöra vad jag klarar och inte klarar av. Han sätter mina gränser och bestämmer vad jag ska ha för yrke. Det är jag fullt kapabel till att göra själv, skulle min kropp inte orka så lämnar jag branschen. Det är inte mer med det. Men det beslutet vill jag ta själv. Det sitter inte i om du har kuk eller fitta gällande huruvida du klarar av att jobba i byggbranschen.

En vanlig kommentar är att vi kvinnor inte ska ta på oss offerkoftan och att vi måste sluta gnälla.

Redan i barndomen får vi flickor lära oss att vi måste stå på oss. Vi måste lära oss att armbåga oss fram, tuffa till oss. Det är vi som måste förändras för att sluta bli diskriminerade och mobbade. Vi måste sluta vara offer, men vi får inte heller vara hjältar som kämpar emot, då är vi bittra feministflator som borde få sig lite kuk. Så jag undrar, kan vi någonsin göra rätt eller kan det vara så att det är någon annan som måste förändras?

Jag är inte svag, men varför och för vem ska jag behöva bevisa det?

Tänk er en annan yrkesgrupp, om du som läkarstudent får höra att: "För att jobba som läkare måste du ha skinn på näsan, för dina kollegor kommer utsätta dig för sexism och de kommer trycka ner dig. Passar det inte så utbilda dig till något annat.”

Du ska inte behöva ha skinn på näsan för att jobba i byggbranschen, du ska inte behöva vara en heterosexuell man. Du ska kunna arbeta med vad du vill oavsett kön, läggning eller etnicitet.

Till en början drogs jag med i jargongen. Jag trodde det var den enda vägen, att jag var tvungen att acceptera läget och att det inte fanns något jag kunde göra för att påverka. Jag mådde väldigt dåligt, tills jag insåg att jag kunde sätta gränser. Jag kunde göra det för att jag är kvinna, har skinn på näsan och det sågs inte som något konstigt.

I en enkät som Byggnads och byggcheferna gjort anger nio av tio att de sett andra må dåligt av machokultur och tufft arbetsklimat. Jag har pratat med många män i byggbranschen som berättat att de mår dåligt av jargongen, men att de inte vågar säga något för de är rädda att bli utfrysta. Så machokulturen är en utbredd del av byggbranschen. Vi tappar väldigt mycket kompetens, män och kvinnor som lämnar branschen. Kompetens som vi inte har råd att tappa.

Vi måste därför börja erkänna att det finns en machokultur i byggbranschen, så att vi tillsammans kan uppnå en förändring. Ni måste erkänna att ni är en del i machokulturen och börja reflektera, fundera över varför ni drar sexistiska eller homofobiska skämt. Jag är säker på att många inte menar något illa, men det gör ont och det blir fruktansvärt tröttsamt när vi får höra det varje dag. En dag tröttnar vi och söker oss någon annanstans för att vi helt enkelt inte orkar. För oss är det inget skämt, för oss är det något som gör att vi bryter ihop och inte orkar längre.

Vi är ensamma, en procent av alla byggnadsarbetare, men jag hoppas vi kan öka den siffran tillsammans. Jag är så otroligt stolt över att Byggnads och Byggcheferna gör den här kampanjen och att vi tycker att det är en viktig fråga. Det handlar om vår, alla byggnadsarbetares arbetsmiljö.

Emmelie Renlund,
Snickare och fackligt förtroendevald

Håller du med?

Mer:

Unionen: "Tjänar män mer än kvinnor bara för att de är män?"