Fredag 18 Jun
Stockholm

Glöm fuckboys – det här är de jobbigaste killarna

Bettina Buchanan Runnerström skriver om killar som hör av sig för mycket
1 av 7
Bettina Buchanan Runnerström skriver om killar som hör av sig för mycket. Foto: Privat/TT
Emojis i en iPhone
2 av 7
Emojis i en iPhone. Foto: TT
3 av 7
4 av 7
5 av 7
6 av 7
Bettina Buchanan Runnerström
7 av 7
Bettina Buchanan Runnerström. Foto: Privat

Bettina Buchanan Runnerström: Har ni inte den sociala kompetensen att förstå när en tjej börjar tycka att ni är jobbiga? Ni killar måste fan lära er när det är nog.

Kommentera (47)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Bettina Buchanan Runnerström är 20 år och kommer från Halmstad. Hon är nyinflyttad i Stockholm.

Jag har ju pratat om fuckboys förr, nu är det dags att gå in på de killarna som är precis tvärt emot. De besatta.

Låt oss köra med ett exempel. Jag var på middag med en kille. Han var trevlig, charmig och såg väldigt bra ut. Vi satt och pratade över bordet i nästan tre timmar och när vi skulle lämna restaurangen hade jag redan beslutat mig för att jag gärna skulle vilja äta middag med honom igen. Han var otroligt gullig och följde mig genom Stockholms gator hela vägen till dörren utan att försöka bjuda in sig själv och utan att bli besviken över att jag inte bjöd in honom. Cirka två minuter efter att vi skiljts åt kommer ett sms som tackar för en underbar kväll.

När jag vaknar morgonen efter har jag fått ett sms där han önskar mig en god morgon och frågar vad jag ska hitta på under dagen. Genom att inte bara skriva på kvällen utan dessutom på morgonen ger han mig bevis på att inte vara en fuckboy. Hittills har allt gått precis rätt till.

Kvällen fortsätter i sms:ens anda även om jag redan på middagen berättat att jag varken är ett fan av att sms:a eller har tid att sms:a om det inte är för att faktiskt komma fram till någonting. Dessa sms består mest av "vad gör du" och "önskar att du var här". Helt utan någon poäng, bara för att fördriva tiden. Snart börjar han använda fler pussemojis än ord i sina meddelanden och jag blir långsammare på att svara. Jag orkar inte lägga tid på att sitta och skicka meningslösa emojis.

Här kommer första bommen och han börjar skifta från gullig till jobbig. Han skriver "vad seg du är på att svara". Jag hade redan förvarnat vad jag tyckte om att sms:a, hur svårt ska det vara att låta mig vara i fem minuter?

Dagarna går och varje morgon innan jobbet, på fikapausen, på lunchen, på eftermiddagsrasten, när han slutat jobbet, och när han ska gå och lägga sig skickar han ett sms till mig. Jag svarar nästan (notera nästan) varje gång men utan motfrågor, och till och med en blind person hade sett att jag inte var intresserad av den sortens onödigt snack.

Andra bommen får han för att han dessutom skriver "sötis", "sötnos" eller "söt" i varje sms. Här börjar det gå över styr. Det vore kanske gulligt om han överraskat mig med att skriva det en gång men inte i varje meddelande. Vi har träffats en gång och jag är definitivt inte hans sötnos. Jag förstår att han försöker vara snäll men det är för mycket sms, och vi har träffats för lite för att jag ska klara det.

Vi pratar om ett möte jag ska ha och han är intresserad av vad jag arbetar med. Jag säger att vi kan boka in ett möte så att jag kan berätta mer om det. Här kommer tredje bommen. Han vill inte boka in ett möte utan vill att jag ska berätta det "mellan alla pussarna" nästa gång vi ses. Här reagerade mina kräkreflexer. Vi har setts en gång och han tror att vi ska ligga och pussas hela nästa gång vi ses.

Jag svarar att "nej, jobb är jobb" och här bör man kunna se att jag inte längre är särskilt intresserad. Och det är synd, för jag var väldigt intresserad från början. Innan han hörde av sig 24/7, innan han skulle kalla mig, som han träffat en gång, för sin sötnos, och innan han tog för givet att jag ville ligga och pussas en massa med honom.

Den slutgiltiga bommen kom när jag hade lagt ut en bild på min instagram med texten att jag gjorde mitt första jobbpass i Stockholm. Runt 23.00 får jag ett sms som lyder "Vart jobbar du? Jag är på ditt stammisställe". Jag svarade att jag jobbar på ett ställe på söder och fick svaret "Jaha, jag trodde du skulle jobba här. Det var därför jag gick hit". Från gullig till stalker på en vecka. Hade jag velat ha dit honom till mitt jobb hade jag svarat redan första gången han frågade vart jag skulle jobba.

Summan av kardemumman är att hade han inte varit så besatt av mig så hade jag varit intresserad. Men nu tycker jag istället att han är rent ut sagt skitjobbig. Har ni inte den sociala kompetensen att förstå när en tjej börjar tycka att ni är jobbiga? Ni killar måste fan lära er när det är nog.

Bettina Buchanan Runnerström

Har du dejtat en stalker?
Tack för din röst!
Kommentera (47)
Kopiera länk
Dela