Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Ingen färgade sina profilbilder libanesiskt efter terrordåden i Beirut

Terrorn blir lättare att ta på om den smugit sig in utifrån och inte vuxit upp mitt ibland oss. Först om terrorn inte är som oss själva går den att förklara som ondskefull och irrationell.

Rikard Einegard skriver om terrorattackerna i Paris.

Kvinna blir evakuerad från konserthuset Bataclan.

Personal hjälper en kvinna efter en av skjutningarna.

En av de skadade av attacken är en 23-årig svensk.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Runtom i mitt flöde uttrycker människor sitt stöd för den franska nationen. Färgerna blått, rött och vitt ska symbolisera solidaritet med det franska folket. I dag är alla fransmän.

Samtidigt går diskussionerna om skärpta gränskontroller och behovet av resta murar runtom Europa varma. BBC:s reporter säger i ett andetag att det inte finns någon klar bild och analyserar i nästa andetag möjligheten att terroristerna kommit med flyktingströmmen.

Till och med människor som alltid svurit sig till antirasism och mänskliga rättigheter säger att den enda utvägen nu är regelrätt krig mot terrorismen. Nu måste vi, en gång för alla, bomba bort källan till problemet. Vi som är här måste skydda oss mot "dom där borta". Säkerheten här ska säkerställas genom våldshandlingar någon annanstans, långt borta. Närhet och distans.

Som att terror är något som så lätt kan delas upp i "vi" och "dom". Som att terror aldrig är den där tystlåtne blonde unge mannen som vunnit tävlingar i svarvning, han som lite blygt hälsade på oss vid brevlådan i det lugna villakvarteret.

Terrorn blir lättare att ta på om den smugit sig in utifrån och inte vuxit upp mitt ibland oss. Först om terrorn inte är som oss själva går den att förklara som ondskefull och irrationell. Det är först när terrorn inte är ett uttryck för en psykisk sjukdom eller vanföreställningar som den blir legitim att bomba bort. Vi distanserar oss från ondska eftersom vi vägrar se ondska som en del av oss själva.

Idag är alla fransmän, men betyder det att vi alla var libaneser i förrgår? När terrorn slog mot Beirut, var våra profilbilder prydda av färgerna grönt, rött och vitt? Eller var det bara en nyhet som de flesta bläddrade förbi, därför att det hände någon annanstans?

Vi glömmer lätt att människor är människor, världen över, och att vi trots geografiska avstånd delar önskningar och visioner om en fredlig, gemensam värld.

Terrorn slår i detta avseende inte enbart mot nationer. Den både förenar och splittrar människor genom att ge sig på vår gemensamma värld. Genom att göra det otänkbara tänkbart och det overkliga verkligt blir dess tilltänkta offer är alltid det som människor vördar och tar för givet: Våra sammanhang, vår trygghet och vår harmoni. Terror gör att hela vår värld, så som vi känner den, ruckas i sitt blotta grundfundament.

Men det är viktigt att ställa dessa händelser, dessa ögonblick av total ondska, mot den vardag som präglas av medmänsklighet och harmoni mellan människor. Terrorism är inte primärt kopplat till kultur, religion eller etnicitet, det är kopplat till makt som perverterar ideologier och livsåskådningar för att kunna kuva människor.

Det är när terrorn letar sig in i vårt medvetande och gör att vi glömmer bort all godhet som finns runtomkring, när den lyckas polarisera oss och ställa grupper mot varandra, det är då som terrorn segrat. Låt den inte göra det!

Rikard Einegard

Mer:

En person gripen i Bryssel – ska vara inblandad i terrorattackerna i Paris