Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Det är dags att ge oss kvinnor en chans i vården, Gabriel Wikström

Anneli Vitterskog skriver ett öppet brev till Gabriel Wikström (S) om hur vården behöver bli mer jämlik. Mycket forskning baseras på mäns åkommor och sjukdomar.
1 av 3

Anneli Vitterskog skriver ett öppet brev till Gabriel Wikström (S) om hur vården behöver bli mer jämlik. Mycket forskning baseras på mäns åkommor och sjukdomar.

Privat/TT

Anneli Vitterskog.
2 av 3

Anneli Vitterskog.

Privat

"Det är som att det går på rutin att prata med oss som vi inte kan våra egna kroppar. Som om vi skattar vår smärta fel. Som om besvären egentligen är psykiska."
3 av 3

"Det är som att det går på rutin att prata med oss som vi inte kan våra egna kroppar. Som om vi skattar vår smärta fel. Som om besvären egentligen är psykiska."

TT/Daniel Kochanski

Debatt | 09/04/2016 12:32

Debattören: Vi livmoderbärare får mycket mer ofta vara drivande själva för att få uppföljning då våra krämpor kvarstår. Oavsett om vi har besvär efter förlossning, med myom, endometrios, amning eller PMDS så är frånvaron av stöd skrämmande lika.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Hej Gabriel Wikström,

Vet du vad jag har, som inte du har? En livmoder. Det tråkiga med det, är att den idag står i vägen för att du och jag ska få en jämlik vård.

Det är dags att berätta vad jag hör, som livmoderlös som du är inte får till dig lika ofta som jag. Och på sista tiden, har det blivit alarmerande ofta. Ett larm du måste få del av.

Jag har en rätt jämn fördelning av livmoderbärare och livmoderlösa kring mig. Då jag är engagerad i mina medmänniskor, så har jag ofta varit den som följt med till sjukvården.

Blivit som en aktiv fluga på väggen, som hör och ser riktigt hur olika vi bemöts, behandlas och följs upp.

Vi livmoderbärare får mycket mer ofta vara drivande själva för att få uppföljning då våra krämpor kvarstår. Oavsett om vi har besvär efter förlossning, med myom, endometrios, amning eller PMDS så är frånvaron av stöd skrämmande lika.

Det är som att det går på rutin att prata med oss som vi inte kan våra egna kroppar. Som om vi skattar vår smärta fel. Som om besvären egentligen är psykiska.

Ibland har vi tur, hittar ett guldkorn som begriper. Problemet då är att så stor del av forskningen ägnat sig åt er, livmoderlösa, så att det även är svårt för den som begriper något, att hjälpa oss.

Dessutom, i sociala mediernas tid, så kommer det snabbt många till del att det finns någon vettig. Lidande livmoderbärare mobiliserar nationellt och vips så har vi ännu en duktig vårdgivare som går på knäna.

Vad sägs om att slå ett slag för oss livmoderbärare?

Ni samlar kompetens kring så mycket annat, som forskningscenter för idrottsskador här i Linköping. Tänk om vi också kan få något sådant! Det pågår en desperat jakt på enskilda seriösa vårdgivare som tar oss på allvar.

Tänk om vi visste var vi kunde gå, var vi kunde få hjälp och var vi kunde dela med oss av vad vi själva kommit fram till. Tänk att sammanföra de vårdgivare som kämpar på var sitt håll för oss idag!

Då skulle mirakel ske. De skulle kunna hjälpa fler utan att själva baxna. Det måste vara astronomiska summor att spara, på individ, grupp och samhällsnivå. Vi skulle kunna återgå i arbete.

Vi skulle kunna vårda våra relationer och hjälpa andra. Det skulle rädda samliv, familjeliv och yrkesliv. Vi skulle rädda liv. Vi skulle kunna göra underverk tillsammans, Gabriel.

Allt vi ber om, är din hjälp, att göra det.

Anneli Vitterskog

Håller du med?