När vi stänger gränserna stoppar vi inte terrorn – vi blir en del av den

- 16/07/2016, 12:30
Maiken Anderberg skriver att skräcken är det största hotet.

Maiken Anderberg skriver att skräcken är det största hotet.

Privat / TT

Maiken Anderberg: "Vi får inte glömma att terrorism alltid har existerat, vare sig den har varit baserade på politisk ideologi eller nationalism."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Efter attacker i Paris, Orlando, Bryssel, Boston, London och Ankara har det formats en tydlig signal. Terrorhot är inte något som enbart existerar i krigszoner.

Folk tenderar att känna stor sympati när dessa oförutsägbara attacker sker, trots att antalet döda sällan överstiger de som dör i bilolyckor, naturkatastrofer, pandemier eller till och med svält. Det är denna sympati som gör att händelserna ofta får väldigt mycket mediapublicitet och uppmärksamhet, och därav ger populistiska politiker möjlighet att ställa sig på kö för att ropa att händelserna bekräftar vad de har sagt hela tiden, ofta genom att utfärda olika proklamationer som helt enkelt inte är sanningsenliga.

Landsföreträdare går nu ut men att man skall börja begränsa sin vardag, UD råder en att inte åka till Turkiet, i Bryssel rekommenderades man att hålla sig inne och samma uppmaningar kom från Nice. Detta är precis den reaktion som Daesh hoppas på, de vill påverka så många som möjligt, och det har visat sig lättast i ett västerländskt land där terrordåd inte ska hända.

Vad man måste förstå är vad experterna har sagt hela tiden, det kommer aldrig vara 100 procent säkert, oavsett vilka åtgärder man tar. Därav så kommer vi inte bli mycket säkrare genom att lämna våra värderingar och vår frihet. Om vi tittar på de attackerna som har skett de senaste månaderna i Paris, Bryssel, Istanbul, Bagdad och Nice så skulle inga vapen eller gränskontroller i världen kunnat förhindra vad som hände.

Att därav skylla de terrorbrott som har skett på politiker och anse att de som har makten inte gör tillräckligt är ofta kontraproduktivt då det uppmanar ledarna till att utföra mer aggressiva handlingar, till exempel genom att sätta upp hårdare gränskontroller och attackera på avstånd.

Vad som möjligtvis skulle kunna jobba mot extremismen är ökad integration, men i ett segregerat land där populismen växer sig starkare och snarare ses som en normalitet än ett undantag har rasism lätt att slå rot, och därav minskar möjligheterna till en lyckad integrationspolitik.

Vi får inte glömma att terrorism alltid har existerat, vare sig den har varit baserade på politisk ideologi eller nationalism, vilket var vanligt på 60- och 70-talet, eller religion, som började ta fart under sent 80-tal. Islam är alltså inte en gemensam nämnare för terrorbrott, utanförskap är.

Terrorismen kommer inte kunna besegra väst på egen hand, men vad de kan göra är att provocera oss till den grad att vi skadas oss själva. Terrorgrupper förstörde till exempel inte USA:s ekonomi direkt, men de provocerade dem till den grad att landet spenderade hundratals miljarder rakt ner i avloppet i Afghanistan.

Trots att man inte bör nedvärdera hur seriöst problemet med terrorism är så är det största problemet hur vi väljer att reagera.

Vi ser allt oftare hur vi lämnar våra egna värderingar, då vi stänger gränserna, när Storbritannien lämnar EU (vilket till stor del berodde på skräck för den ökade invandringen), när presidentkandidater som Ted Cruz och Donald Trump vinner förtroende genom att uttala sig islamofobiskt.

Det är när vi lämnar våra värderingar och går över till hat som vi har gått över till terrorn.