Prishöjningen av tobak gynnar bara den organiserade brottsligheten

Det är skatteåterbäringstider i Sverige. Landet där höga skatter ses som näst intill en universalbot på samhällets alla problem. Allt från ojämställdhet på arbetsplatsen till köttkonsumtion på förskolan kan beskattas och styras av svenska staten. 

Det är därför föga förvånande att Sverige har en tobaksskatt som höjer priserna på tobaksprodukter i ett försök att få medborgarna att sluta röka. Att tobaksskatten driver upp priserna på tobaksprodukter må vara motiverat ur ett folkhälsoperspektiv, men är inte utan problem.

Ur ett liberalt perspektiv finns det problem med en tobaksskatt. Varför, och med vilken befogenhet, ska staten gå in och styra ditt liv så länge du gör ett informerat och genomtänkt val som en fri individ som inte skadar någon annan?

Att angripa tobaksskatten på enbart dessa ideologiska grunder är dock problematiskt. I Sverige påverkas andra av en rökares vanor eftersom sjukvården är offentligt finansierad och tobakens samhällskostnader är enorma.

Ingen medborgare ges ett val att betala skatt i Sverige. Därför blir alla medborgare som betalar skatt kostnadsbärare till rökares skadliga vanor i och med de sjukvårdsinsatser som annars inte hade behövts. 

Så länge sjukvården är offentligt finansierad, går det således inte att förkasta en tobaksskatt som ren moralism utan existensberättigande i Sverige. Det betyder emellertid inte att tobaksskatten är fri från problem.

En grundläggande tanke med tobaksskatt är att den ska hjälpa till att finansiera rökningens samhällskostnader. I teorin låter detta enkelt och bra men hur garanteras detta i verkligheten? 

Om tobaksskatten skulle dra in en extra miljard kronor till statskassan varje år, vad hindrar staten från att minska nästa års budget till svensk sjukvård med ett belopp av liknande magnitud? 

Om det inte finns kraftigare flodvallar än politikers ord och löften, så är garantin för att pengarna som samlas in via tobaksskatt faktiskt går till avsett mål, utan att enbart bli ett verktyg för transferering av skattemedel, låg.

Detta skulle äventyra hela existensberättigandet med en tobaksskatt eftersom just finansieringen av extra sjukvårdsinsatser används för att legitimera tobaksskatten.

Vidare finns det problem med alltför höga tobakspriser då de riskerar att skapa incitament för medborgare att införskaffa tobaksprodukter via andra kanaler än de som ger intäkter till staten. 

Detta kan vara allt från relativt harmlösa företeelser, som att svenska turister plockar med sig några extra förpackningar hem från utlandssemestern, till rena kriminella aktiviteter som smuggling, olaglig distribution och försäljning av tobak i Sverige. 

Även om rökare är förhållandevis okänsliga för tobakspriset till följd av den beroendeframkallande naturen av tobak, så är denna okänslighet inte gränslös. Om kostnaden för ett paket cigaretter skulle höjas till 1000 kronor skulle staten sannolikt få in mindre skatt genom tobaksskatten. 

Inte på grund av att alla som röker skulle sluta, utan för att tobak sannolikt skulle införskaffas genom kanaler som inte genererar skatteintäkter till staten. 

Detta är inte mer kontroversiellt än att antalet Malmöbor som skulle åka över bron för att köpa alkohol skulle öka om svenska staten skulle höja alkoholskatten på liknande sätt som i exemplet.

Att arbeta för att få ner rökningen i samhället är ett nobelt mål för en folkhälsopolitik eftersom rökningens samhällskostnader är enorma. Det är fullt möjligt att en tobaksskatt kan ha en plats i verktygslådan för en sund och rationell folkhälsopolitik.

Däremot måste Sverige vara försiktiga så att vi inte missbrukar tobaksskatten som ett verktyg i vår iver att få ner tobaksbruket i samhället genom att okritiskt höja priserna för tobaksprodukter år efter år i framtiden. 

De enda som skulle tjäna på en sådan utveckling vore den organiserade brottsligheten som kan distribuera tobak olagligt i Sverige medan hederliga skattebetalare får stå för notan.

Per Aronsson
Riksstyrelseledamot Liberala studenter