Vi måste kunna prata om hedersvåld utan att bli kallade rasister!

För bara några år sedan fick man sparken om man vågade yppa ett enda ord om svensk värderingar. Det brukade inte dröja många sekunder innan PK-maffian från sina höga hästar dunkade ner rasist-kortet i bordet.

Igår stod en socialdemokratisk minister i SVT Aktuellt och deklarerade att det var dags att lära nyanlända dessa svenska värderingar.

Det svänger fort.

Just ordvalet ”svenska” värderingar är lite missvisande. Men jag tror man gör en väldig massa utsatta människor en fruktansvärd otjänst om vi hakar upp oss på uttrycket eller ordvalet.

Kanske skulle "demokratiska värderingar" vara ett bättre uttryck...

Låt oss  konstatera att några av oss fick ta en kula eller två i etablerad media för några år sedan. Låt oss konstatera att det är bra att de som var fega ynkryggar då vågar påtala denna självklarhet nu.

Låt oss vidare konstatera att vi i denna del av världen inte lever i en perfekt värld, men att vi lever i ett samhälle som är bra mycket mer rättvist, solidariskt, tolerant och bra mycket mindre kvinnoförnedrande än många andra länder från andra delar av världen.

Vi har långt kvar vilket de senaste veckornas debatt om trakasserier och ofredanden bevisat för oss.

Men på andra områden har vi kommit ganska långt. Det tror jag vi kan vara överens om. 

Att på allvar diskutera hedersvåldet handlar i grund och botten om verklig solidaritet. Solidaritet med de pojkar och flickor som inte har någon röst. 

I Sverige ser vi med äckel, avsky och beslutsamhet på alla former av hedersvåld. 

Ikväll sänder SVT och Uppdrag Granskning ett reportage om en ung tjej från Pakistan som försökte ta sitt liv för att hon behandlades som en slav i sitt hem. 

Trots att flickan talat med kuratorn på sin skola om att hon var rädd att hennes familj skulle gifta bort henne i Pakistan, och trots att kuratorn alltså kontaktade de sociala myndigheterna, så flögs hon ner till Pakistan där hon tvingades gifta sig med en man som utsatte henne för övergrepp. 

Jag kände mig så hjälplös, säger hon till SVT, men alla andra tyckte det var normalt.

Det sista hon säger är intressant. Och skrämmande.

Det handlar nämligen om just värderingar. Omgivningarna och alla andra i Pakistan upplevde hennes fruktansvärda situation som ”normal”. 

I Sverige finns det inget normalt alls med att tvinga en dotter att gifta sig med en man hon aldrig träffat.

Hur är det ens möjligt att en familj som bor i Sverige lyckas förvandla sin egen dotter till en slav och sedan, trots att flickan upprepade gånger flaggat hos kurator och sociala myndigheter, ta henne till Pakistan för att där tvinga henne att gifta sig med en man hon aldrig träffat?

Redan tidigare, när flickan blev förälskad, hotade familjen att mörda henne. Också detta berättade hon för sin kurator på skolan.

I någon sorts perverterad skräck över att bli betraktad som främlingsfientlig har svensk byråkrati, media och svenska myndigheter lamslagits inför hedersvåldet. 

Enligt en undersökning som presenterades i Aftonbladet i maj år, beräknas så många som 240 000 unga människor leva under hedersvåld i Sverige. Men mörkertalet är gigantiskt.

Varenda flicka i det här landet ska ha samma rätt att älska vem hon vill. Varenda flicka i det här landet ska ha rätten att bli förälskad och träffa vem hon vill utan att hennes egen familj ska hota med att mörda henne. Varenda flicka i det här landet ska få växa upp med exakt samma frihet och samma rättigheter som alla andra.

Ingen, inte en enda pojke eller flicka, ska behöva leva i skräck för sin egen familj eller för sin egen familjs förbannade stenålders-heder.

Det börjar bli dags att ta av skygglapparna och tala klarspråk också i denna fråga.

Marcus Birro,
Författare