Vill inte regeringen satsa på kvinnligt företagande?

”Sverige har världens första feministiska regering”, så beskriver sig den svenska regeringen. Det är därför märkligt att regeringen har dansat runt frågan om hur vinstpolitiken påverkar jämställdheten. Regeringens linje är ju trots allt att det är helt ok med att skattepengar går till vinstdrivande företag, i allmänhet. 

Vinstreglering ska bara införas i de delar av näringslivet där kvinnor dominerar bland företagarna. Tänker man sig att det på ett magiskt sätt inte kommer att påverka jämställdheten?

De nordiska länderna har en unik historia när det kommer till jämställdhet. Redan under vikingatiden hade kvinnor en starkare ställning i samhället jämfört med resten av världen. Medeltida lag i nordiska länder gav kvinnor starkare äganderätt än i andra delar av Europa, vilket förstärktes i tidig modern tid. 

Under 1800-talet och början av 1900-talet var det vanligt att kvinnor drev företag, bland annat apotek och skolor.

När välfärdsstaten växte fram började många företag att slås ut genom att offentliga monopol växte fram. De mansdominerade delarna av näringslivet fick fortsätta vara privata. Det var istället skolor, apotek, äldreboenden och kliniker som monopoliserades genom socialdemokraternas politik – de företag som ofta drevs av kvinnor. Som resultat kom Sverige under lång tid att ligga efter övriga Europa sett till kvinnors företagande.

Kvinnors företagande fick ett lyft när det blev möjligt för företag att driva skolor, äldreboenden och vårdcentraler. För några år sen toppade för ovanlighetens skull en kvinna till och med listan över de som betalar mest skatt i Sverige. Det var Barbara Bergström, grundare av den framgångsrika skolkoncernen Engelska Skolan. 

Men engelska skolan och många andra företag i välfärden kommer att urholkas om regeringens tankar på vinstreglering blir av. Vinstregleringen är krånglig, men innebär i princip att majoriteten av välfärdsföretagen inte tillåts gå med rimliga vinstnivåer och därmed behöver läggas ned. Regeringens egen utredare, forskaren Joachim Landström, har förklarat att regleringen vore ”ett förstatligande av välfärdssektorn”.

Så vad är motiven till att förstatliga välfärdssektorn? I slutet av 2017 skrev civilminister Ardalan Shekarabi (S), tillsammans med Ali Esbati (V), ”Regeringen och vänsterpartiet är överens om att vi ska säkra att våra skattepengar går till det som de är avsedda för och inte till den vinstjakt som vi ser har skapat förödande effekter i vår gemensamma välfärd.”

Men välfärdsbolagen har ”i stort sett samma rörelsemarginaler” som andra liknande bolag, förklarar revisionsföretaget PwC. Faktum med att välfärdsbolagen enligt PwC ”lägre rörelsemarginaler än vård, skola och omsorgsbranschen som helhet”. Om man tittar på statistiken över offentliga utgifter i Sverige blir regeringens vinstkritik ännu märkligare.

Under 2016 spenderade offentlig sektor 493 miljarder kronor på att köpa olika varor och tjänster av privata företag. En knapp femtedel gick till utbildning, vård, omsorg och sociala tjänster. Dessa råkar också vara två branscher som framförallt drivs av kvinnor. I hela näringslivet är bara en dryg tredjedel av företagarna kvinnor. Men en majoritet på 55 procent av företagarna inom utbildning, och hela 77 procent av företagarna inom vård och omsorg, är kvinnor.

Det kan tyckas som en självklar fråga, men den behöver ställas till regeringen: Är det ok med att 395 miljarder kronor i skattemedel betalas ut till privat verksamhet, ofta vinstdrivande företag, i de branscher där företagarna framförallt är män? Varför är inte dessa vinster inte en dränering av välfärdens resurser? Hur tänker man sig att vinst är ett problem enbart i de branscher där kvinnor dominerar bland företagarna?

Motiven bakom regeringens politik är inte att underminera kvinnors företagande, men det blir givetvis resultatet. Den regering som ser sig själv som världens första feministiska borde krävas på en feministisk konsekvensanalys över sin ekonomiska politik. 

Att regeringen hittills lyckats ducka denna fråga är rent ut sagt märkligt.  

Nima Sanandaji,
President of ECEP

--

Nima Sanandaji är tekn. dr från KTH och vd för tankesmedjan ECEPR. Han har författat en rad studier och böcker om kvinnors karriärer och företagande, bland annat internationellt spridda boken ”The Nordic Gender Equality Paradox”.