Jag skiter i betygen, jag oroar mig för att hon ska ta livet av sig!
"Om en vuxen människa mår så dåligt som min dotter gjorde, är oftast omgivningens första tanke att ordna hjälp, till och med vård. Varför är det aldrig självklart när det kommer till ett barn med npf-diagnos?"
Jag är förälder till ett barn som har lämnat klassrummet så ofta att hennes frånvaro har uppgått till över 40 procent. Själv har jag blivit anmäld till överförmyndare två gånger.
På grund av den neuropsykiatriska diagnosen adhd, har barnet och skolan varit en lika dålig kombination som en boll i ett fyrkantigt hål.
Hon fick mest skäll – för sådant hon inte kunde påverka. En lärare sa att om hon kommer för sent en gång till så kommer hon inte in i klassrummet; sen låste de dörren en viss tid. Många med adhd har svårt med tidsuppfattning, och kan alltså inte, som många av oss andra tidsoptimister, lastas för när de är sena. Lika lite som någon som är blind kan lastas för att hen inte vet skillnad mellan rött och blått.
Adhd resulterar också i svårigheter med koncentration och impulskontroll, eller att de har svårt att plugga och har svårt att orientera sig i eller ens beskriva ett utrymme, som ett rum eller en sal.
Alla lärare kände till hennes diagnos men ingen anpassade hennes skolgång utifrån den. Istället fick hon skulden för sina brister. När min då 13-åriga dotter mådde så dåligt att hon börjat med ett självskadebeteende, hade jag ett samtal med en lärare för att förklara frånvaron.
Samtalet mynnade istället ut i fullständig förtvivlan: ”Jag oroar mig inte för om hon är med på idrotten, jag oroar mig för att hon ska ta livet av sig!” Det fanns ingen förståelse för att adhd påverkar hela livet.
Om en vuxen människa mår så dåligt som min dotter gjorde, är oftast omgivningens första tanke att ordna hjälp, till och med vård. Varför är det aldrig självklart när det kommer till ett barn med npf-diagnos? Barn med adhd är i behov av arbetsterapeutiska hjälpmedel, medicin och anpassningar i skolan. Det här borde förstås vara A och O för lärare att känna till.
Från och med hösten 2018 blir det obligatoriskt med ”adhd-kunskap” på speciallärar- och specialpedagogutbildningarna. Regeringen säger dock att ambitionen är att alla lärare ska få kunskapen.
Till dess kan vi bara hålla tummarna och hoppas att både elever och föräldrar orkar hålla ut.
Anna Larsén,
Frilansande journalist och redaktör
