Marcus Birro: "Här är talet som statsministern borde ha hållit"

Just idag, torsdag, kom nya siffror från BRÅ. Antalet våldtäkter i Sverige är ca 20 stycken per dag. En ökning på tio procent enligt BRÅ.

Svenskt rättsväsendes alla delar är i förfall.

Polisen leds av en clown med Bagdad Bob som idol, domstolar landet över går i total otakt med vanligt folks rättsmedvetande vilket i praktiken betyder att stjärnadvokaten Elisabeth Fritz kan utbrista ” Det är det värsta jag sett under mina trettio år, detta är en skam för rättsväsendet om den friande domen gällande gruppvåldtäkten i Fittja, sadistiska våldtäkter plågar Malmö, det är närmare en dödsskjutning om dagen runt om i landet, oskyldiga mördas av handgranater på torg och enligt BRÅ är 30 procent av kvinnorna i Sverige rädda för att ens gå utanför dörren…

Ändå har debattörer, Miljöparitet och en del andra mage att anklaga skribenter, debattörer och modiga krönikörer för att ”piska upp stämningen”. 

Det argumentet är ett svek mot de utsatta. Det är ingen som piskar upp någonting. Rädslan är verklig. Rädslan i sig själv är dessutom ett brott i sig. Alla som kan sin maffia vet att rädslan är ett väldigt effektivt sätt för de kriminella att fortsätta vara kriminella. Lyckas man sätta omgivningen i skräck så har man vunnit. 

Den senaste i raden av världsfrånvänd och förljugen politik var vår vän Miljöpartisten Nils Karlsson som i SVT Aktuellt igår sade så här om situationen i sin egen stad och med anledning av att statsministern under partiledardebatten tidigare igår hade använt ord som krig och militärer för att försöka beskriva tillståndet i landet:

• Man borde tänka på vilka signaler ett sådant uttalande sänder ut och hur det pekar ut vissa ställen och personer som särskilt problematiska.

Öh…Okej…

Men vet vi inte redan vilka områden det handlar om? På vilket sätt splittrar och söndrar det vårt land om polisen faktiskt vet vilka områden och personer det handlar om?

Den här sortens snömos från säkert välmenande makthavare har följt svensk debatt i trettio års tid. Under alla de här åren har tusen angelägna debatter legat stilla och det är i resterna, ruinerna av denna tystnad som vi lever nu. 

Därför kan kriminella köra in med skåpbil och avsikt, i polisbilar i Alby. Därför kan kriminella spränga polishus lite runt om i vårt land. De kan gör det för att politiker som Karlsson i Malmö är mer upprörd över att hårdare tag riktar sökljuset åt rätt håll än han är över det faktum att hans stad blommar av sadistiska våldtäkter, av gängkriminalitet och dödsskjutningar. Detta daltande med hoten, hatet och mördarna är förbryllande och äckligt.

Det är en ny ordning nu. En ny ordning kräver nya tankesätt. 

Brottslingarna sitter antagligen och garvar arslet av sig när de ser den fruktansvärda tafflighet med vilken myndigheter och politiker försöker komma till rätta med den nya verkligheten.

Nej, ingen vill se militärer på gatorna i Sverige. Jag tror att statsministern när han säger att han kan tänka sig det, vill visa sig handlingskraftig där han och resten av makteliten i decennier helt enkelt inte haft en susning om vad som händer i landets förorter.  Och har de vetat, har de struntat i det.

 Att snacka om militärer går att översätta till:

”Hej Sverige. Jag heter Stefan. Jag är statsminister. Nu är det så att jag vaknat ur en rätt djup sömn. Jag har vaknat till ett land som är helt uppochner om man jämför med hur det här landet såg ut för bara tio år sedan, för att inte snacka om hur det såg ut när jag var liten… Hur som helst. Jag har vaknat till ett land som inte vågat snacka om en massa känsliga saker när det gäller integrationen och så…Så vi har finslipat en gammal hederlig svensk paradgren, nämligen att vissla i mörkret och lägga det fina gamla locket på… 

Nu är locket borta. Så plötsligt har vi en massa människor (så kallat vanligt folk) som väckt mig och mina ministrar och ni vet ju att jag brukar säga att det mesta som händer är oacceptabelt och sedan brukar jag skaka av mig det mesta. Men nu går det inte att sova längre. 

Jag har aldrig varit en mästare på att se handling och konsekvens, men till och med jag fattar att det är allvar nu. Jag ber om ursäkt för att jag varit så sen på bollen. Jag ber om ursäkt för att jag suttit med händerna i knäet och visslat i mörkret. Jag ber om ursäkt för att jag varit naiv och handlingsförlamad. Jag trodde nog att om jag visslade tillräckligt högt och tillräckligt länge så skulle mörket skingras. Men jag hade fel. 

Jag har haft fel hela tiden. Inte förrän verkligheten trängde upp mig i ett hörn och tog et rejält tag om mina ballar så har jag vaknat ur den här sömnen. Det börjar bli dags att faktiskt se verkligheten som verkligheten ser ut och sluta leva i detta tillstånd av elitistiska Fake News som varit svensk politik de senaste sju, åtta åren. Jag hoppas ni förlåter mig.”

För övrigt kan jag konstatera att när jag för flera år sedan skrev att det riskerade bli ett krig i landets förorter, så fick jag löpa ett medialt gatlopp som jag inte önskar min värsta fiende. Igår stod alltså Sveriges statsminister och talade om krig och att han kan tänka sig att överväga att skicka in militärer för att få ordning.

I rest my case.

Marcus Birro,
Författare