Ditt cirkusbesök sponsrar djurplågeri

Den här veckans nyhet att elefanter och sjölejon läggs till på listan över djur som svenska cirkusar inte tillåts använda (som även inkluderar stora kattdjur, giraffer, noshörningar och flodhästar) är självklart välkommen, men det räcker inte. 

En nyligen gjord undersökning visar att 76 procent av svenskar motsätter sig användandet av vilda djur på cirkus – och det med rätta. 

Djur utför inte plågsamma och förvirrande konster av egen vilja, de gör det av konstant rädsla för våld. De vet att de skulle bli bestraffade om de vägrade. Om de kunde, skulle de fly från brinnande ringar, inte hoppa genom dem.

Hästar och ponnyer är de djur som oftast används på svenska cirkusar. De är av naturen graciösa, men vi har då aldrig sett dem göra piruetter på ängen av egen vilja. De är känsliga flockdjur som trivs i stora grupper där de kan röra sig fritt, vilket gör att de blir deprimerade av att vara konstant fastkedjade. De skarpa ljus och höga ljud som är typiska för cirkusar är skrämmande för dessa bytesdjur och kan få dem att skena av rädsla, vilket sätter både dem själva och andra i fara.

Förutom de korta stunder då de uppträder, lever hundar på cirkusar oftast i trånga burar och får aldrig uppleva hur det är att rulla ihop sig och sova på en soffa, leka apport eller känna kärleken från en familj. Allt sådant som vi som lever med hundar vet betyder allt för dem.

I öknen, där de hör hemma, lever kameler som flockdjur och rör sig över omfattande ytor. I naturen stannar kalvarna med sina tillgivna mödrar och diar upp till 18 månader, medan kalvar på cirkusar tas från sina mödrar medan de fortfarande är mycket små så att de kan brytas ner mentalt och är lättare att tämja.

Svensk lagstiftning kräver att djuren ska ges ett gott liv, men alla transporter, plågsamma "träningstekniker" och andra aspekter av livet på en cirkus gör det omöjligt att uppfylla. Alla djurrättsorganisationer världen över är överens om att djurs komplicerade behov kan omöjligt tillgodoses av kringresande cirkusar.

Vår kunskap om djur och deras beteende har kommit långt. År 2018 kan vi inte längre rättfärdiga fängslandet av dem, neka dem allt som är naturligt och viktigt för dem, samt förlöjliga och objektifiera dem för nöjes skull, för en publik som dessutom blir allt glesare för varje år.

Förbudet mot användandet av elefanter och sjölejon är naturligtvis värt att firas, men tills dess att djurcirkusar är helt förbjudna, så fortsätter lidandet för andra arter som förtjänar samma beskydd. 

Vi måste fortsätta att kämpa för ett slut av användandet av djur som rekvisita för vår underhållning. 

Under tiden kan vi alla ta vårt ansvar och hjälpa de som fortfarande är inlåsta på dessa uråldriga institutioner genom att vägra köpa en biljett. 

För djurens skull är det dags att låta ridån gå ned.

Mimi Bekhechi, 
Direktör för Internationella Program för People For the Ethical Treatment of Animals (PETA)