Isabella Lövins politiska hyckleri vet inga gränser
Marcus Birro: "Lövin menar att det är ”populism” att beskriva delar av Sverige som jag gör. Hon menar att jag är med och fiskar i grumligt vatten. Men det är inte jag som fiskar någonting. Det är inte jag som anlagt den här branden."
Sverige slits isär. På mer än ett sätt.
Efter partiledardebatten förra veckan sa statsministern att han ”inte utesluter” att sätta in militär i våra förorter för att komma åt den fruktansvärda brottsligheten, skjutningarna, morden, handgranaterna, våldtäkterna, rädslan. Samtidigt säger Sveriges ställföreträdande statsminister, officiellt benämnd ”vice” statsminister, Isabella Lövin att det är dags att sluta ”svartmåla Sverige”.
Okej. Vad har vi här?
En statsminister som fått sina ögon brutalt öppnade inför en verklighet som han inte bara blundat för utan dessutom, i alla fall indirekt genom partiet han företräder, varit direkt skyldig till att ha skapat. Han och resten av den politiska eliten har varit med om att bygga de här enklaverna, de här parallella samhällena, områden där nio av tio näringsidkare blivit utsatta för brott, där oskyldiga människor dödas av militära vapen utanför tunnelbanan, där kvinnor våldtas, där flickor förföljs av släktingar i den förbannade hederns namn, där människor mördas och skjuts på torg, på pizzerior, i gränder, utanför portuppgångar.
Svensk politisk elit har fullständigt svikit alla dem som lever sina liv i dessa förorter, som lever i rädsla för att själva bli drabbade, för att deras barn ska dras in i kriminalitet.
Lövin menar att det är ”populism” att beskriva delar av Sverige som jag just gjort. Hon menar att jag är med och fiskar i grumligt vatten. Men det är inte jag som fiskar någonting. Det är inte jag som anlagt den här branden.
Det är hon och hennes politiska polare i riksdag och regering som varit med om att underhålla den där döda sjön. De har skapat den verklighet som de nu anklagar andra för att svartmåla. Det är ju de själva som draperat den i svart.
När en vice statsminister väljer att skjuta budbäraren istället för att ta all den där rädslan på allvar, befäster hon bara sin position som en maktutövare som inte lyssnar på vanligt folk.
Enligt BRÅ är 30 procent av kvinnorna i Sverige rädda för att ens gå ut.
Det hon säger, ett språkrör för ett uttalat feministiskt parti, är att jämföra med:
”Hej där. Jag heter Isabella och jag är vice statsminister. Jag är också kvinna. Jag vill säga till dig som bor i detta område, som jag alla bott i, aldrig kommer bo i, och aldrig skulle kunna tänka mig att bo i, att du behöver inte vara rädd. Du behöver inte känna ett enda uns av skräck. Det du upplever är lögner och en bitter stank från ”grumligt vatten". Det det du känner är en svartmålning av Sverige. Egentligen är allt riktigt fint och bra. Du ska se kvarteret där jag bor. Där har ingen skjutits på länge.
Här. Möt min gode vän. Han heter Henrik Schyffert. Han bor också långt bort från er och har skrivit en föreställning som du kanske kan hosta upp några hundra för att gå och lyssna på. Där berättar han varför du inte ska vara rädd i ett land där han kan åka helt fridfullt i sin dyra bil och vinka åt folket. Var inte rädd min vän.”
Det politiska hyckleriet känner nästan inga gränser.
Politik handlar om att se problemen tidigt, ha en plan för att komma till rätta med dem. Politik handlar också om förtroende, om empati och medmänsklighet, om att se människor i deras livssituation. Politik handlar också om att tillvarata de allra mest utsatta människornas intressen. De allra mest utsatta människorna är, eller borde vara, fattiga, rädda och marginaliserade människor.
Alltså just de kvinnor som Lövin anser inte ska vara rädda eftersom det pågår en svartmålning av Sverige. Hon sviker dem. Gång på gång. Det är en stor skam.
Aftonbladet har gjort en gedigen och suverän genomgång av samtliga dödsskjutningar i Malmö, Göteborg och Stockholm sedan 2011. Bara de dödsskjutningar som skett i gängmiljöer är inräknade. Alltså inte mord med kniv, sprängningar eller andra mord och attacker.
131 människor har mördats under den här tiden. Över 520 har skadats. Sammanlagt är det fler än 1.500 skjutningar. Ändå är städer som Södertälje, Uppsala och Helsingborg, där det också skjuts mycket, inte ens inräknade.
Så här säger Gunnar Appelgren, kriminalkommissarie på polisen region Stockholm:
"Det är hemska siffror. Jag hade inte trott på den här extrema utvecklingen, om någon hade sagt det här till mig för tio år sen."
Min fråga till Isabella Lövin är denna: Svartmålar också Gunnar Appelgren Sverige? Får man säga som han gör? Eller är det att ”fiska i grumligt vatten”. Är det att gå någon annans ärenden?
Sverige skiljer ut sig internationellt på grund av det groteskt ökande våldet, rädslan folk känner, skjutningarna och skräcken detta med all rätt väcker i människor.
Varje anständig och medkännande politikers självklara skyldighet vore att ta människors rädsla på allvar, inte att skjuta budbäraren bara för att budskapet inte rimmar med en förljugen omvärldsanalys.
Svenska politiker är i högsta grad ansvariga för att det ser ut som det gör! Det är politikerna och deras partier som lagt grunden för det samhälle vi har nu. Det är DERAS ansvar.
Att åtminstone erkänna det och sedan försöka rätta till det vore första steget.
