Marcus Birro: "Dan Eliasson fick inte sparken – han fick en belöning"

Det politiska hyckleriet har blivit en socialdemokratisk paradgren. Mona Sahlin förstod aldrig varför hennes fall blev så tungt. 

Men en sosse som steker falukorv med sin Bosse och bjuder in pressen till radhuset och surrar om att är häftigt att betala skatt och sedan blir påkommen med att kanske inte riktigt tycka det är lika häftigt i verkligheten, för en sådan person blir fallet tyngre. Men det var då det. När folk hade vett att bli förbannade. 

Socialdemokraterna har gjort sig till talespersoner för den arbetande befolkningen, tidigare kallad arbetarklassen. Man ska göra sin plikt och kräva sin rätt och allt det där. Solidaritet med de svaga, de sjuka, de utanför samhället. 

Jag högaktar den devisen. Att solidarisera sig med de svaga är en skyldighet för varje människa. Men att svensk socialdemokrati alls försöker sjunga den sången skorrar så falskt att man blir illröd i ansiktet. De ljuger. Det är som att dra en kniv över ett fönster. Det ljudet är socialdemokratin för mig.

Inför öppen ridå visar nu regeringen sitt utsökta förakt för vanligt folk. När odågan Dan Eliasson visat sig vara fullständigt inkabel till allting på ännu en myndighet, denna gång en av de viktigaste och värdigaste vi har, Polismyndigheten och efter ett långt år av protester, inte bara från oss, utanför utan i högsta grad och först och främst från poliserna själva, och äntligen till sist får sparken så infinner sig ett spänningsmoment.

Hur ska nu socialdemokratin, dessa förkämpar för arbetarklassen, handskas med att Eliasson får sparken? För detta är inte första gången som Eliasson befunnit sig oduglig på sitt välbetalda jobb. Också under sin tid som generaldirektör på Försäkringskassan gjorde han sig svårt impopulär.

Låter socialdemokratin Eliasson börja om från början? Får han alls egentligen sparken? På riktigt? Inte alls. Eliasson flyttas bara till en annan viktig myndighet, MSB där han får titeln generaldirektör igen.

Eliasson har alltså inte alls fått sparken. Han har misskött sig, gjort sig impopulär överallt och för detta applåderas han av socialdemokratin och erbjuds ett nytt och omväxlande toppjobb med en månadslön på 160 000 kronor i månaden.

Han tjänar lika mycket pengar som statsministern själv. Så glöm snacket om att han fått sparken. Så går det när den solidariska, inkluderande och fina Socialdemokratin tar hand om sina egna. Man kan ju bara tänka sig hur en vanlig knegare (just de människor som S säger sig värna så mycket om) skulle blivit drabbad om hen misskött sig ens tillnärmelsevis så grovt som Eliasson gjort.

En fråga till alla er som fortfarande ser S som ett trovärdigt politiskt parti att rösta på: Hur ser ni på allt detta? Hur är det möjligt för ett parti som säger sig värna den lilla människa att bete sig på det här sättet?

Det stinker lång väg. Det är hyckleri i en ny och subtil variant.

Marcus Birro,
Författare