Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Soheila Fors: Nej Gita Nabavi – det finns ingen svensk hederskultur

Denna text är hämtad från bloggen soheilafors.blogg.se.

Gita Nabavi vid Malmö FIkongress

Soheila Fors skriver om skillnaderna mellan hedersvåld och våld i nära relationer.

Privat/TT

Debatt | 02/03/2018 13:27

Soheila Fors: "Att som Gita Nabavi tala om den svenska hederskulturen som något allmänt begrepp, är bara dumt och missvisande."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Ju högre uppifrån desinformation kommer och ju mer ansedda röster som sprider alternativa fakta, ju farligare är det. Avsändarens position kan göra lögnen till en sanning. Jag tänker nu närmast på den nya FI-ledaren Gita Nabavi och hennes påstående om att hederskulturen är svensk. 

Eftersom det här är en person som kommer från Mellanöstern (?) kan jag omöjligt tro att hon inte vet bättre. Kanske är hon inte korrekt citerad, det kan vara ett misstag av reporter eller rubriksättare? Men har man sett FIs vacklande hållning till hederskulturen genom åren så måste jag tro att hon menar som det står. Därför förklarar jag hederskulturen en gång till:

Hedersvåld och hedersmord hänger hör främst hemma i klansamhällen med klannormer, i delar av världen där staten är svag och medlemmarna i klanen är beroende den ställning, den hjälp och det skydd som familjen och klangemenskapen utgör. Den enskilda familjens/klanens status, deras prestige/ära/anseende är deras viktigaste tillgång.

Den bestämmer familjens ställning i lokalsamhället. Medlemmar i en familj som har heder kan göra goda affärer, gifta sig fint och deras röst betyder något i lokalsamhället. Med skammen följer däremot en pariastämpel och utstötning ur lokalsamhället. Familjehedern vilar på en ständigt pågående social kreditvärdering utifrån familjemedlemmarnas uppförande. Särskilt viktig för- och direkt kopplad till mannens och familjens heder, är de sexuellt mogna, kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet.

Det är här den kvinnliga omskärelsen i Östafrika och Kurdistan kommer in. Dess syfte är att ta sexualdriften från kvinnan för att familjen inte ska riskera sin ställning. Det är också därför nioåringar gifts bort innan de blivit sexuellt medvetna – allt för att skydda familjens ära.

De kvinnor som bryter mot normen blir korrigerade med en stigande grad av först verbala och sedan fysiska påhopp, misshandel och i värsta fall mord. Efter ett, ofta kollektivt, beslut kan familjens överhuvud och manliga medlemmar stänga in henne eller döda henne för att återställa familjens anseende. Man har då markerat att man upprätthåller familjens heder i lokalsamhället. 

I svenska fall av hedersvåld har ofta unga pojkar i tonåren agerat. De har utsetts av familjen att utföra våldshandlingen. På grund av deras låga ålder har de dömts till korta fängelsetider trots höga straffvärden. Familjen har upprättat sin heder och sonen återvänder hem som en hjälte efter en relativt kort fängelsetid. Som ett exempel kan vi minnas Maria i Karlskrona. Hon hade gifts bort som 13-åring men hade rymt och tagit sig tillbaka till Sverige. Detta drog skam över hennes släkt, en skam som bara kunde sonas med blod. 

Snart hade släkten utsett den som skulle upprätta deras ära. Uppdraget föll på hennes 16-åriga lillebror som avrättade henne med 107 hugg av en tårtspade. Han dömdes i hovrätten till fyra års sluten ungdomsvård (standardstraff för minderåriga mördare) och 500 kr till brottsofferfonden. Idag är han ute och säkert en hjälte i släkten.

Här ser du några av skillnaderna mellan hedersvåld och våld i nära relationer. Det som skiljer är anstiftare/förövare och motiv. I våld i nära relationer är oftast anstiftaren och förövaren den samma och målet är att utöva makt och förtryck. I hedersvåld kan hundratals personer vara anstiftare fast bara en förövare håller i kniven. Här är motivet att upprätta släktens anseende utåt.

Människor från en västerländsk individkultur har svårt att förstå gruppkulturens ”vi”, hur det goda jag gör ger hela min grupp ära och hur det dåliga jag gör drar skam över alla. Etniska svenskar han ha släktingar som är kriminella eller missbrukare men det drar inte skam över familjen. I länder som Sverige är varje person bärare av sin egen heder och sin egen skam. I ett samhälle där människor bara träffas på begravningar finns ingen förutsättning för gruppkultur och kollektiv skam som drabbar alla i gruppen.

Att tala om den svenska hederskulturen som något allmänt begrepp är alltså bara dumt och missvisande.

När ser du småflickor kuvas sexuellt i Sverige för släktens ära genom omskärelse eller barnäktenskap? Naturligtvis aldrig i ett land där gruppen betyder nästan ingenting. Det var länge sedan häxbränningarna. 

"Hen" underlättar ingen integration med relativiseringar och lögner.

Soheila Fors

Vill du också få ut din röst?
Håller du med?