Samhället är efterblivet – inte den som har en funktionsnedsättning

Ordet retard, engelska för ”efterbliven”, tillskrivs ofta en person med funktionsnedsättning. Samtidigt förfäras vi över ruttna uttalanden från världens mäktigaste personer. Uttalanden som faktiskt är rätt så, just det, efterblivna. 

Detta i en tid då människor med funktionsnedsättningar i Sverige fortfarande har, och tillåts ha, sämre villkor på alla fronter. Därför är vi på GIL tillbaka med ett uppsträckt långfinger och den berättigade frågan: Vem är det egentligen som är efterbliven?

2009 antog Sverige FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige ska följa de artiklar konventionen är byggd på. Men Myndigheten för delaktighets (MFD) nya rapport visar än en gång på sämre förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar. 

MFD visar t ex att andelen ungdomar som avbryter sina gymnasiestudier innan examen är dubbelt så hög bland personer med funktionsnedsättning jämfört med övriga. Otillgänglighet, brister inom stöd samt kränkningar utgör hinder för att klara utbildningen. Utbildning har i sin tur betydelse för förutsättningarna att komma in på arbetsmarknaden och därmed möjligheten till försörjning. Uppföljningen visar också att personer utan förvärvsarbete har i stort sett oförändrade inkomster de senaste 20 åren.

Stat och samhälle sanktionerar upprätthållandet av dessa sämre villkor genom att inte tydligare ta ställning för FN-konventionen, som innebär att vi lovar respekt för det faktum att alla personer med funktionsnedsättning är olika. Precis som alla andra! När myndigheter och offentlig verksamhet inte tar situationen för personer med funktionsnedsättning på större allvar, så sänder de också ut ett budskap till våra medmänniskor, att vi inte är angelägna på samma vis som andra. Att våra rättigheter kan kränkas konsekvenslöst. 

Det borde vara självklart att alla ska ha samma möjligheter. Detta jobbar GIL aktivt för, nu senast genom ett provokativt Instagramkonto, @saidbyretards, där korkade uttalanden från personer som Donald Trump, Robert Mugabe och Tony Abbott, lyfts fram. I korta filmer återger skådespelare, själva medlemmar i GIL, uttalanden. Följarna får avgöra vem det är som är en "retard" i sammanhanget. 

Vid en första anblick kan Said by retards se ut att handla om r-ordet, men för oss handlar inte denna kampanj om något ords vara eller icke vara. Trots att retard, cp eller mongo ofta används för att beskriva något som är fel eller fungerar dåligt så har inget med oss att göra. Vi har inga skyldigheter att fungera på ett visst sätt, det är normer som påstår detta. 

Vad vill vi egentligen ha för atmosfär? Kanske hade ironiskt nog Trump rätt när han sa ”We need global warming!” För visst, vi behöver ett varmare klimat. Men också hårdare tag och en uppsträckning för mänskliga rättigheter. För alla.

Som en del av Said by Retards bjuder vi på en handlingsplan med saker alla kan göra för att bidra till ett schysstare socialt klimat:

Börja med dig själv. Hur agerar jag när jag ser eller möter en människa med funktionsnedsättning? Är jag en skön snubbe då? Använder jag ord som någon med funktionsnedsättning kan uppfatta som nedvärderande?

Stå upp för andra. Stå upp mot otillgänglighet och dassigt bemötande. Backa andra som vågar stå upp.

Ta snacket!  Våga prata om funktionsfrågor. Ta upp ämnet i skolan, på arbetsplatsen och hemma.

Ord är en bidragande orsak till sämre villkor för personer med funktionsnedsättning. Det handlar om ett samhälle där fördomar, otillgänglighet och dåliga attityder får härja fritt och beröva många sina rättigheter. 

Uppenbarligen är det samhället som är efterblivet, inte den som har en funktionsnedsättning

Anders Westgerd,
Verksamhetsledare på GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living.