Lars Beckman (M): "Mediernas misslyckande kan påverka valet"

Jag gick själv i fällan. Det ska jag villigt erkänna. 

Sandvikens kommun tjänar en halv miljard på invandring rapporterade bl.a. SVT Gävleborg SR P4 Gävleborg och våra lokaltidningar. Den rapporten citerades även i en stor artikel i en välkänd morgontidning. Rapporten gjordes av en välrenommerad revisionsfirma. Jag delade nyheten i sociala medier och på min blogg. Facit har vi nu. Sandvikens kommun står inför att göra stora nedskärningar i samhällsservicen på grund av att bl.a. försörjningsstöden ökar. 

Hur kunde det bli så fel? Var det så att vi så gärna för några år sedan ville bekämpa främlingsfientlighet att man till och med gjorde rapporter som med facit i hand var fake news, eller var det bara önsketänkande som slog fel?

Vilken självkritik har våra medier dragit av den här rapporten som så uppenbarligen var fel? Ligger det rättade artiklar på nätet hos våra medier i anslutning till de tidigare artiklarna? Har medierna börjat kritiskt granska vad som kommer att hända i våra kommuner om vi inte kan få den stora vågen av utrikesfödda som kommit till Sverige under senare år i jobb? Vad betyder det för Sandviken och andra kommuner när kostnaden för försörjningsstöden skenar när utrikesfödda inte kommer ut i arbete? 

Internet och ett fritt informationsflöde är det viktigaste skyddet mot fake news – på samma sätt som det bidrar till att fake news kan spridas snabbt. Jag tycker inte att det verkar som att alla har anpassat sig, 20 år efter att internet etablerade sig fullt ut i Sverige. 

Förra veckan hade SVT Västerbotten och SR P4 Västerbotten inslag där en tjänsteman på BRÅ fick kritisera en valfilm från Moderaterna i Umeå. Det tog en partivän några minuter att titta på personens profil på Facebook och kunde då snabbt konstatera att det var en aktiv socialdemokrat som uttalade sig – men det framgick inte av nyhetsinslagen i statsmedia. När det uppdagades i sociala medier blev trycket så stort efter ett par dygn, att statsmedia uppdaterade sin artikel med hänvisning till att personen är aktiv socialdemokrat. 

Exemplen är många där ”mannen på gatan” eller ”experten” som SVT och SR intervjuar råkar vara en aktiv politiker på vänsterkanten. Är det fler inslag nu där det råkar vara personer till vänster som medverkar i inslagen? Nej, det tror jag inte, utan den stora skillnaden är att det är så enkelt för oss andra att googla fram namnet och se var personen hör hemma. Varje gång det här sker så sänker SR SVT och andra medier förtroendet för sig själva i allmänhet och medier i synnerhet. Det är en djupt olycklig utveckling. 

Många journalister och redaktioner har reagerat med ryggmärgen och menar att det är de som berättigat, kritiserar medier för vänstervridning som borde vara tysta och att kritiken i sig bidrar till sämre skydd mot källkritik från svenska folket då förtroendet för etablerade medier sjunker sakta men säkert. 

Den enkla och riktiga lösningen borde självklart vara att medierna själva måste skärpa upp sitt arbete och inte minst ett valår anstränga sig för att vara objektiva, oberoende och pålitliga. Det kan aldrig vara den som kritiserar återkommande misstag som är ansvarig för mediernas misslyckande. 

När förtroendet för medierna sjunker så gör man det lättare för främmande makt eller för den delen – intresseorganisationer som LO – att påverka valutgången i Sverige. 

Tilltron till medierna och våra myndigheter är en viktig och vital del av demokratin i vårt land och här finns det anledning till oro över de återkommande enkla misstagen som sker på redaktionerna. Låt oss helt enkelt inte göra om misstaget med Sandvikenrapporten. 

Lars Beckman,
Riksdagsledamot (M) Gävleborg