Robin Rask: Du är otillräcklig – precis som alla andra

”Du är bra som du är”. Är det detta människor behöver höra idag? Det låter väldigt fint och idén härstammar ju från en grundsyn att alla människor är lika mycket värda. Om vi säger motsatsen: ”Du är inte bra som du är” kan det ju göra mer skada än nytta. För mig är det å andra sidan inte motsatsen vi ska förespråka, men kanske ett tredje alternativ som jag återkommer till.

Jag är socionom och jobbar som barnavårdsutredare på socialtjänsten och träffar därför många ungdomar som mår dåligt. En grundstomme i socionomutbildningen är att stärka människor. Därför är det viktigt att få människor att känna sig sedda och värdefulla. Svaret på hur man gör det däremot är inte glasklart eftersom det är en svår fråga att besvara.

Många ungdomar jag träffar kommer till mig och känner att hela deras liv är kaos. Problemen hänger ofta ihop med en dålig självkänsla, vilket mer eller mindre är ett universellt problem för tonåringar. Det är i alla fall vanligare hos den här gruppen. Forskningen beskriver bland annat en viktig orsak till varför det är så. Barn utvecklar relationen till sina föräldrar som starkast under sina första tre levnadsår och det kallar man en anknytningsprocess. Det är med hjälp av den relationen som barnet lär sig hur världen fungerar genom att se på sina föräldrars sätt att bemöta barnet, omgivningen och livet. Barnets värld blir vad föräldrarna säger att den är och det är därför barn ofta kan höras bråka om att ”min pappa/mamma säger faktiskt att..”

Vad som händer i tonåren sen är att barnet börjar tveka på att världen verkligen är precis som deras föräldrar sa att den var. Det leder vidare till tanken att ”om inte världen är som jag trodde går det inte heller att vara säker på att jag är den jag tror att jag är”. Vår världsbild är ju vår spegel där vi ser oss själva för vem vi är i världen. Det kan ofta skapa kaos i huvudet. 

Föräldrar kan också känna sig överrumplade av det för att barnet har ju varit i balans så länge. Den känslan kan bero på att vuxna delvis stagnerar i takt med att dem mognar.  Man kan ha fel, men man har en bestämd uppfattning om vem man är och vilken plats man har i världen. Det är en nödvändig process för att livet inte ska bli en chock runt varje krön. Där är inte tonåringar, utan de är mitt uppe i sökandet. Så varför är ”du är bra som du är” inte tillräckligt enligt mig? För att tonåringar vet inte vem dem är än. 

Vet man då inte vem man är så är det svårt att se hur en annan människa kan vara så säker på att man räcker till. Istället kan man säga: ”du är otillräcklig precis som jag och alla andra, men ändå tror jag att du har något värdefullt att ge världen och jag vill hjälpa dig att göra det”. Hjälp barnet att behålla tron på att det har något viktigt att ge, trots sin otillräcklighet. 

För att i slutändan är världen en bunt söndriga människor som ändå lyckas få samhällshjulet att rulla och faktiskt gör väldigt mycket gott – och det hänger inte på att alla människor måste vara bra precis som dem är.    

Robin Rask,
Barnavårdsutredare