Ante Tepic: "Påföljden av att straffa folk – belöning i form av lön"
Ante Tepic: "På försäkringskassan uppmanas handläggare att ge så många som möjligt avslag, vilket gör att personer som har rätt till sjukpenning felaktigt nekas denna rätt."
Under sunda förhållanden ska goda gärningar belönas och onda straffas; att saker och ting är tvärtom, vet vi när dessa faktorer rubbats. På försäkringskassan uppmanas handläggare att ge så många som möjligt avslag, vilket gör att personer som har rätt till sjukpenning felaktigt nekas denna rätt.
Vilken påföljd väntar handläggaren i ett sådant fall? Belöning – i form av högre lön.
Detta kan ses i raden av att regeringen 2015 satte upp ett nytt mål avseende sjukpenningen, vars kostnad man ville minska, enligt professorn i rättsvetenskap Ruth Mannelqvist. Som mest ville man ha nio dagar utbetalt per år och person från Försäkringskassan med det nya målet. Kostnaden har man också lyckats minska, men på bekostnad av rättvisa och medmänsklighet.
Var är den som kan bestämma hur ofta man ska vara sjuk, eller hur länge? Istället för att hjälpa den som är sjuk och svag, gör systemet det ännu svårare för vederbörande. Inte nog med att sjukdomen gör det svårare, så bidrar det som ska vara en försäkring till att bördan blir ännu tyngre.
Två aspekter ligger till grund; en ekonomisk – som i världslig mening är logisk – och en mänsklig, som på alla sätt är den dimensionen som är oroväckande vid detta skede. Det stora problemet är att systemet utgår från att den vanliga människan ljuger om sin svaghet.
Exempelvis är karensdagen ett skandalöst inslag i vårt samhälle; den som är sjuk får inte ett öre första dagen. Detta är väl i allra högsta grad lika med att straffa den som är sjuk? I en situation där kostnaderna vanligtvis är större än i normala fall, när läkemedel och dylikt måste inhandlas så fråntas den sjuke stöd.
Varför? För att någon kanske sjukanmäler sig utan att vara sjuk. Men varför ska den sjuke straffas dubbelt för detta? Först på naturens vägas och sedan ytterligare ekonomiskt.
För att samhälle ska vara friskt, krävs att den lilla människan har förtroende för det stora systemet rättsväsendet, institutionerna och så vidare. Men det krävs samtidigt en tillit tillbaka. Det blir fel om vi ständigt utgår från att vanliga människor ljuger.
Därför måste också systemet lita på människan, om de två ska klaffa harmoniskt och lyckat.
Ante Tepic,
Masterstudent i Statsvetenskap
