Marcus Birro: "Akademien och deras ljugarbänk är ingenting värd"
Marcus Birro: "Akademien är skyddad av gamla löjliga lagar och regler för en gammal löjlig kung för länge sedan. Bäst vore om vi rev hela skiten"
Nu tävlar kultursidor och redaktioner i att uppbringa räddningsplankor för Svenska Akademien. Ankdammen jäser i vårsolen. Grodorna flockas intill vattenbrynet. Knytblusar, pösmunkar och galenpannor trängs tätt ihop. Solen gassar. Det stinker ur det stillastående gamla vattnet.
Någon, en före detta hustru till en av männen och en så bitter människa att vederbörande hade blivit avfärdad som offerkofta om hon varit man, far ut med sin sylvassa, akademiska tunga, och hävdar att det är själva litteraturen som står på spel. Dör Akademien så dör litteraturen fräser hon på länk i ett teveprogram.
Verkligen?
Jag har vigt mitt liv åt litteraturen. Jag har ägnat i stort sett all min vakna tid åt att antingen skriva eller läsa böcker. Hela mitt liv handlar om litteratur. Jag ger inte en pissig smörblomma för en enda av de där ledamöterna. Svenska Akademien har ingenting med litteratur att göra.
Är det någon som utanför den inavlade institutionen ens vet vem den där kulturprofilen är?
Jag skulle ge några blommor åt Klas Östergren för att han de facto är en riktig författare men han var ju en av de första som lämnade det ruttna, sjunkande skeppet.
Akademien är skyddad av gamla löjliga lagar och regler för en gammal löjlig kung för länge sedan. Det finns ingen unken luft att vädra ut. Det bästa vore om vi rev hela skiten, befriade trollsländorna ur deras inbillade palats och storslagenhet, och ske kedjorna mellan den förbannade finkulturen och dess bisarra och hutlösa försök att kidnappa poesin och romankosten.
Ankdammen svämmar över av flugor på kalas. Ingen vet egentligen något alls om vad som hände eller varför men människor som gillar att synas tar chansen och gör det, gärna i knytblus.
Akademien har inte fått en enda människa att läsa en bok. Deras inavlade ljugarbänk är ingenting värd. Deras maktkamper och intriger är som en värdelös dokusåpa.
Litteraturen har förmågan att rädda liv. Allt och alla som står i vägen för den trösten och den förmågan måste flyttas åt sidan, rivas bort, avlägsnas.
