Marcus Birro: "Sveriges nya utmaningar kräver nya svar"

Jag har följt svensk inrikespolitik sedan slutet av åttiotalet när jag var en väldigt ung och relativt arg marxist i randig tröja på Andra Långgatan i Göteborg.

Då utgjorde en moderat själva sinnebilden för ondskan. Det tills man mötte en av dem vid någon av bardiskarna längs Järntorget och man upptäckte att även moderater älskade Thåström och starköl.

Överhuvudtaget är möten mellan människor ett effektivt sätt att vrida ner ilskan en aning.

Sverige har blivit ett utpräglat klassamhälle. Men på ett nytt sätt. Det handlar inte längre om en arbetarklass i blåställ som svettas framför en masugn medan direktören i hög, svart cylinderhatt röker feta cigarrer och garvar åt de svältande arbetarna som bygger hans rikedom. 

Allting är omkullkastat. Allting är slaget i spillror. Allting är i rörelse, som den gode Ulf Lundell döpte en av sina senaste romaner till.

Vänstern, som jag länge var en del av, har inte svaren på den nya arbetarklassens frågor längre. Vänstern har nämligen till viss del själva blivit den elit som de en gång tog strid emot. 

De nya utmaningarna nu för arbetarklassen handlar om annat än högre lön, fackföreningar och längre semestrar. Det handlar om utanförskap, trygghet, integration och en sorts vanmakt över att inte känna igen landet man bor i. Det sista må vara mer en känsla än en faktiskt mätbar realitet, men den känslan präglar hundratusentals människor i Sverige just nu.

Många människor upplever att deras verklighet inte blir tagen på allvar av de traditionella partierna, mest för att deras svar alltid kommit på frågor från en tid som såg helt annorlunda ut än den gör idag. Många upplever att deras version av verkligheten, alltså hela deras liv, inte tas på allvar. 

Sveriges nya utmaningar kräver nya svar och ganska länge var den politiska makten rädd för att ens ställa frågorna. När de sedan kom, frågorna, sköljde de över allt och alla med en kraft som både skrämde och tog makten på sängen. 

Det var därför som statsministern ena dagen kunde stå och agitera om att ”mitt Europa bygger inte murar” för att en kort tid senare anklaga hela Sverige för att ha varit naiva när det istället var han och hans regeringsbärande parti som varit naiva.

Arbetarklassen behöver sina talespersoner. Det som är nytt i vår samtid är att folket kan göra sin röst hörda själva. Behovet av talespersoner, ett gebit som vänstern alltid varit bra på, minskar därför.

Det stora glappet i vår tid är det mellan stad och landsbygd. Det är därför som ett renodlat lantligt parti som Centern eller för den delen Miljöparitet delvis har bytt hemmaplan, från landsbygd och små orter, till att bli rena storstadspartier. 

Som skrivet, allting är i rörelse.

När företrädarna för underklassen eller arbetarklassen eller för vanligt folk under tillräckligt lång tid inte lever i nära anslutning till de problem och utmaningar som människorna i dessa delar av landet lever under, då är det inte konstigt att företrädarnas legitim tappar i värde.

Det är därför de som älskar förorten allra heligast inte längre bor där. Det är därför som det klingar falskt när människor säger sig värna om de små människor samtidigt som det står helt klart för alla att de inte har en aning om vad de pratar om. Det är därför som arbetarklassens företrädare inte längre har svaren på den nya tidens arbetarklass största utmaningar.

Men högern då? Är den sig lik? Efter Sverigedemokraternas intåg i svensk politik har Moderaterna relativt komfortabelt kunnat slinka in i den mjuka, varma passagen snett till höger om S, och eftersom i stort sett alla människor i Sverige i grunden är Socialdemokrater har M gynnats av det uppkomna läget.

Jag tror att Sverige kommer regeras av moderater OCH Socialdemokrater efter valet i höst. Jag tror på att blockpolitiken som vi känner den är död för alltid.

Men om det är något som allra redan kännetecknar detta års valrörelse så är det hyckleriet, dubbelmoralen och ledande ministrars och politikers fullständigt hänsynslösa begär och förmåga att vända den slitna kappan efter vinden.

Frågan är hur toleranta och förlåtande väljarna är i september.

Marcus Birro,
Författare