Fredrik Thool: Kvoteringsmentaliteten – ett gift i samhällskroppen
Fredrik Thool: "Man får vad man förtjänar. Inga andra aspekter är relevanta är de som gör att du kvalificerar för det du ska syssla med."
Jag har alltid varit en ganska målmedveten person, med relativt tydliga mål och idéer om vart jag är, eller åtminstone vill vara, på väg någonstans. Ibland har jag uppnått dem, och ibland har det gått åt skogen, men jag har i alla fall alltid försökt, och jag har aldrig klandrat någon annan än mig själv för de misslyckanden som endast kan läggas mig själv till last. Vare sig det har gällt privatliv eller karriär.
Det jag har uppnått, det har jag uppnått för att jag presterat tillräckligt bra för att uppnå det och ingen kan ta det ifrån mig, och det jag inte har uppnått har jag helt enkelt inte varit bäst lämpad för, eller inte lagt tillräckligt mycket tid och energi på för att bli bra nog. Eller bara gjort helt fel, helt enkelt.
Det är det som är det fina med meritokrati; man får vad man förtjänar. Inga andra aspekter är relevanta är de som gör att du kvalificerar för det du ska syssla med.
Vill du bli pilot, måste du bland annat ha bra syn och tillräckligt bra simultankapacitet. Vill du bli civilingenjör, så måste du vara bra på logiskt tänkande, och vill du bli pianist så måste du traggla noter i oändlighet eller vara en virtuos med bra gehör. Och framför allt behöver du ett jävlar anamma som heter duga.
Det spelar ingen roll hur du ser ut, vilken etnicitet du har eller vilken kulturell bakgrund, eftersom att det finns objektiva kriterier som ligger till grund för huruvida du kvalificerar eller inte. Detta har varit och är ett av fundamenten i vårt industrialiserade marknadsekonomiska samhälle, och det som gjort att vi i väst har varit och är världsledande på i princip alla plan. Rätt man eller kvinna, på rätt plats.
De senaste åren, eller kanske till och med decenniet, däremot, tycks det spridas något i samhället som håller på att förändra detta, och det verkar bli mer påtagligt för varje dag som går.
Det kanske mest påtagliga exemplet är nog kvotering av kvinnor in i bolagsstyrelser, enbart på grund av att de är kvinnor, men samma resonemang förs med avseende på etnicitet, sexualitet, könsidentitet (utöver män och kvinnor) och religion.
Och det handlar inte längre bara om bolagsstyrelser, utan om utbildningsplatser, stora arbetsplatser, föräldradagar, kurslitteratur, poliser, soldater med mera. Och diskussionen handlar ju sällan om att kvotera in vita män i branscher där de är underrepresenterade, utan snarare om att slänga ut dem från branscher där de är överrepresenterade.
Så vad är det som händer i ett samhälle, där din identitet, plötsligt blir viktigare än det du presterar? Där vissa på fullt allvar menar att betygskraven skall sänkas för att vissa grupper har problem med att uppnå dem, där intagningskraven till polishögskolan skall anpassas för att passa de sökande istället för att de sökande skall anpassa sig efter kraven och där representation är viktigare än prestation.
Detta inte bara cementerar alla de skillnader och motsättningar som redan finns oss emellan, efter som att varje skillnad måste finnas representerad och därmed också definieras, och alldeles oundvikligen ställas i konkurrens emot varandra, utan är ur samhällsekonomisk synpunkt också oerhört skadligt.
Det finns mig veterligen inga belägg för att ökad representation av minoriteter eller kön av visst slag ökar produktivitet, och man behöver inte vara ett geni för att inse att om så hade varit fallet, så hade väl Sverige under 50, 60 och 70-talen, när hela näringslivet byggdes upp och styrdes av vita män, inte varit en period då svenska storföretag gick som tåget, och vi var världens tredje rikaste land.
En position vi inte lyckats återerövra ännu. Även om det sistnämnda möjligtvis inte är ett fulländat empiriskt argument, så tror jag att poängen går fram.
Det är en farlig utveckling, där man som mindre lämpad eller erfaren kan åberopa helt irrelevanta faktorer som stöd för att nå en position som någon annan hade klarat bättre. Det är ett gift som sprider sig i samhällskroppen och som kommer att förtära den, sakta men säkert, inifrån.
Det kommer att skapa enorma motsättningar, och i praktiken sätta trösklarna för att uppnå något på olika nivåer för olika människor, helt beroende på vad de har för könstillhörighet, hudfärg eller religion.
Och allra högst kommer trösklarna att ligga för gruppen vita män; det vill säga majoriteten av män i Sverige. Och vari ligger rättvisan i det?
Fredrik Thool,
Juriststuderande
