Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Kahin Ahmed: Afrofobin – ett utbrett fenomen i det svenska samhället

9:e september är det riksdagsval

Kahin Ahmed skriver om afrofobi i Sverige 2018.

Privat & TT

Debatt | 19/05/2018 12:18

Kahin Ahmed: "Afrofobin idag visas i form av verbala kränkningar, fysisk och systematisk våld mot mörkhyade, utestängning från arbetsmarknaden, den politiska makten och bostadsmarknaden."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Afrofobin har sina rötter i den transatlantiska slavhandeln. Kolonisatörerna från Europa 1884 med sin starka militära makt koloniserade kontinenten Afrika. De erövrade och ockuperade olagligt den afrikanska kontinenten, exploaterade ländernas inhemska resurser och dess invånare tvingas till underkastelse.

De imperialistiska europeiska ländernas kapplöpning är baserad på erövringar och kolonisering av världens rikaste kontinent Afrika

Arvet från kolonialmakternas rasbiologiska ideologi stannade inte där utan det fortsatte när Hitler tog över makten i Tyskland. Nazismen hade också afrofobiska föreställningar, deras riktiga ansikte blottades när Hitler vägrade att gratulera friidrottskungen och afroamerikanen Jesse Owens som vann fyra OS-guld i Berlin den 2:e augusti 1936.

Hitler tyckte att Jesse kränkte den ariska rasens överlägsenhet, och därmed var han inte är värd att skaka hand med.

Rasideologi fortlever i dagens samhälle. Den 17:e maj, 1945 när nazistiska Hitler förlorade och tvingades till kapitulation, trodde flera att nazismen begravdes för gott. Men de nazistiska ideologierna har uppstått ur asken efter 73 år.

Arvet från rasbiologiska ideologier fortlever fortfarande i våra europeiska länder och Ungern är ett typiskt exempel, där ett populistiskt och främlingsfientligt parti med Orban i spetsen, driver en främlingsfientligt politik, där flyktingar bannlyses och blir brutalt misshandlade vid gränserna.

Högerextrema grupper liksom Sannfinländarna i Finland, högerextrema Fremskrittsparti i Norge och högerextrema Danska Folkeparti. Och vårt svenska samhälle är inget undantag undantag.

Sverige har fått högerextrema och främlingsfientliga politiska partier så som Sverigedemokraterna. Som har en ren afrofobisk och rasbiologiska agenda.

Ta den 22:a maj 2017 som exempel, då Sverigedemokraternas ordförande i Vimmerby Anneli Jakobsson kände sig stolt över att "negrer" är ett eget folkslag. 

Eller den 12:e september 2014 då Sverigedemokraternas tv-team jagade invandrare och kallade dem för ”neger” och ”somalia kärringar”. Medverkande vid inspelningen är Hans-Olof Andersson, partiets ordförande i Lund.

Eller som när Expressen avslöjade SD-riksdagsmannen Markus Wiechels rasistiska attack mot mörkhyade personer i en film på facebook. I deras program "Primetime" kunde de visa riksdagsmannens chattlogg från Facebook där han kallade svarta afrikaner för "satans jävla aphelveten" och "efterblivna jävla pensionärsräddare". Han avslutar konversationen med att säga att han "vill döda folk".

Afrofobin idag visas i form av verbala kränkningar, fysisk och systematisk våld mot mörkhyade, utestängning från arbetsmarknaden, den politiska makten och bostadsmarknaden.

Afrosvenskar är underrepresenterade i svensk politik, samtidigt som de upplever att de placeras längst ner i vallistorna trots att partierna förespråkar att de gärna vill rekrytera individer med utländsk härkomst.

Men det råder ett dilemma när partiernas representanter med ledarprofil propagerar att de vill bidra till mångfalden i partiet när de inte ger afrosvenskar valbara platser.

Sorteringsmaskineriet sker inte bara på arbetsmarknaden utan den sker också i det politiska spelrummet, där det handlar om subtila förtryckande metoder och falsk öppenhet för färgade när namnet har tillräckligt mycket potential att skapa ett misstänksamt klimat.

Afrosvenskarnas bottenplacering i vallistorna är ett återkommande problem som motverkar ungdomar med invandrarbakgrunds engagemang i politiken.

Detta är ett resultat av det politiska systemets tillkortakommande som kännetecknas av kamratskap och falangtillhörighet inom ett parti som i sin tur skapar mekanismer som begränsar afrosvenskarnas politiska engagemang.

Det återstår att se om det bli trendbrott i det kommande valet 2018. 

Kahin Ahmed,
Sociolog och lokalpolitiker

Fowsiya S,
Förening Forum för Kvinnor och Barn  

Ayaan M,
Somaliska Kvinnoförening i Linköping

Hayan Salah,
Afrikanska Förening i Norrköping  

Abdullahi A,
Nära Förening i Husby  

Dahir Kahiye,
Somaliska Solidaritets förening

Abdi Hanad,
Vänsterpartiet Umeå och somalier mot rasism och orättvisor


Råder det en afrofobi i Sverige?