Kristna Värdepartiet: Varför har eleven rätt att ifrågasätta läraren?

§ 1 Lärararen har alltid rätt
§ 2 Om läraren har fel gäller § 1

Läraren kan bytas ut mot mamma, pappa, dirigenten, läkaren, vetenskapen, polisen, domaren, militärbefälet, statsministern, riksdagen, morfar, farmor.

Vad händer med ett samhälle som förlorar respekten för auktoriteter? I Sverige har ifrågasättandet i sig upphöjts till norm. Det gör att människor och framför allt barn och ungdomar inte har något att förhålla sig till.

Det kan vara på ett sätt men det kan också vara på ett annat sätt. Barn och ungdomar behöver tydlighet, de behöver svart och vitt. När de så småningom blir vuxna upptäcker de att världen är en blandning det vill säga, grått. 

Det självklara blir inte självklart förrän att man har lärt sig förstå nyanser, se det från ett annat perspektiv och skaffat sig egen livserfarenhet. Jag anser att ifrågasättandet har gått för långt. Idag kan man höra i en livsmedelsaffär hur mamma eller pappa frågar sin 3-åring: Vad vill du äta till middag idag? Barnet svarar: Glass.

Det är dags för oss vuxna att vara vuxna och visa tydlighet. Visa vad vi vet och kan så att barn och ungdomar kan förhålla sig till det och utvecklas. Men om svaret hela tiden blir både ja och nej, si och så, då skapar vi osäkra och otrygga människor med ökad psykisk ohälsa som följd. Livet blir för komplicerat om vi ska tvingas välja hela tiden och att allting samtidigt är relativt.

Nu säger vän av ordning att läraren inte alltid har rätt. Alldeles riktigt, inte ens farmor har alltid rätt. Hur skulle det gå om vi inte kan lita på vår statsminister att fatta avgörande beslut i en krissituation för vårt land. I efterhand går det ju alltid att utreda om det var rätt eller fel men just i ögonblicket, med den information statsministern har, måste beslut fattas.

Vi behöver ha förtroende och tillit till att statsministern gör det rätta och det beslutet måste vi leva med.

Samma sak gäller vid läkarbesöket. Ett sjukdomsbesked vill ingen ha men läkaren är tvungen att berätta de fakta och konsekvenser som är för handen. Oftast har ju läkaren konsulterat en kollega för att säkerställa diagnosen. Är det då läge för patienten att säga: jag väljer att inte vara sjuk. 

Förhoppningsvis kan nya prover och tester göras och nya mediciner tas fram så att sjukdomen kan botas men i ögonblicket är det läkarens diagnos som gäller.

Varför gäller inte detta i skolans värld? Varför har eleven och numera föräldern rätt att ifrågasätta en utbildad och erfaren pedagog? Läraren diskuterar också ständigt med sina kollegor om hur man bäst undervisar. Naturligtvis behöver läraren samarbeta med hemmet men det är läraren som är auktoriteten. 

Lärarens uppgift är att undervisa. Förälderns uppgift är att uppfostra och fostra så att förutsättningar skapas för lärande. Det är dags att bemyndiga föräldern att ta ansvaret för uppfostran och fostran och låta lärarna göra det de kan och vill, nämligen undervisa. Läraren valde sin utbildning för att få undervisa och när läraren får göra det stannar också läraren kvar i yrket.

Kristna Värdepartiet står för ett gott samarbete mellan skola och hem. Vi vill också stärka lärarna som auktoriteter i klassrummet.  

”Ansvaret för barnens fostran och utbildning ligger på föräldrarna. Skolan kan därför aldrig ersätta familjen utan bör utgöra en förlängning av den omsorg, struktur och fostran som ges i hemmet. Hem och skola kan fungera i harmoni.” – Utdrag från partiprogrammet.

Bosse Vingren,
Kristna Värdepartiet