Ungsvenskarna: Kidnappningen av kärnfamiljen
Ungsvenskarna: "I ivern att riva sönder familjebegreppet och bekämpa könsnormer har kärnfamiljen sällan lyfts upp som någonting positivt utan istället ständigt behandlats som en förtryckarenhet där mannen haft makten över både kvinnan och ekonomin"
Vad säger ordet kärnfamilj dig? Är det en utestängande familj som ogillar allt som går emot normen? Eller är det en vanlig familj med en man och en kvinna, kanske några barn och en hund? I språket ligger makten och i dagens Sverige är det vänstern som skriker högst.
Nationella Sekretariatet för genusforskning lyfter fram i ”En Introduktion till Genusvetenskapliga Begrepp” (skrift 5) kärnfamiljen som ”heteronormativ”, alltså en samlevnadsform som tvingar in kvinnan i en könsmaktsordning. I ivern att riva sönder familjebegreppet och bekämpa könsnormer har kärnfamiljen sällan lyfts upp som någonting positivt utan istället ständigt behandlats som en förtryckarenhet där mannen haft makten över både kvinnan och ekonomin. Vad skickar det för signaler att endast behandla kärnfamiljen i ett normkritiskt perspektiv?
Vi måste förstå att kärnfamiljen är den vanligaste samlevnadsform som existerar i Sverige. Sällan skrivs det om det positiva som kärnfamiljen för med sig och en fråga som vi saknar svar på är hur mycket forskningsanslag som går till forskning för att undersöka kärnfamiljens positiva inverkan på samhället och barn? Troligtvis en obetydlig summa. Genom att endast kritisera kärnfamiljen så har vänstern lyckats skapa en obehagskänsla fastklistrad på begreppet, det är inte rättvist och inte särskilt tolerant.
Oavsett vad så förblir kärnfamiljen central för gemenskap och trygghet genom sin traditionella roll som både omhändertagare av barn, sjuka och gamla trots välfärdsstatens utbredning. Tråkigt nog möter kärnfamiljen ökande utmaningar och ifrågasättanden.
Kärnfamiljen är inte en självklarhet i hela världen, vi ser att i Mellanöstern existerar månggifte och barnäktenskap. Genom Sveriges invandringspolitik blir dessa samlevnadsformer allt vanligare.
Vi ser att vi i ökande grad lever som ensamstående eller aldrig bildar familj i Sverige, något som ibland inte går att förhindra men samtidigt är en oroväckande trend i samhället.
Som tidigare framförts så möter kärnfamiljen ideologiskt motstånd från vänstern och genusvetenskapen som ser kärnfamiljen som ett hinder för ett normfritt samhälle.
Men vi ska inte glömma att kärnfamiljen har en mängd positiva fördelar:
Exempelvis att två föräldrar delar på arbetsbördan i och med hushållet och barnuppfostran.
Kärnfamiljen är gynnsam i ekonomisk synvinkel då det inte är särskilt billigt att som ensamstående ta hand om barn.
Det är en fördel att barnet får både en manlig och kvinnlig förebild. Enligt neuropsykiatrikern Louann Brizendine i klassikern The Female Brain (2006) är män och kvinnors hjärnor olika då hormonutsöndringar påverkar hur vi tänker och beter oss. Att ett barn kan identifiera sig både med sin mors och sin fars tankesätt och beteenden är absolut värdefullt i ett tolerant samhälle. Brizendine som själv är feminist menar att politisk korrekthet inte har något att säga om mänskligt beteende. Det går inte förneka att både manlighet och kvinnlighet existerar och det blir därför en självklarhet att barnet ska få ta del av de normer som är så centrala för oss som individer, vår biologi och våra känsloliv.
Att erkänna fakta och vilja främja hållbara samlevnadsformer handlar inte om att vilja förtrycka andra familjer. Kärnfamiljen är värderingsfri och bryr sig inte om att värdera andras familjer. Kärnfamiljen är en naturlig del av vårt samhälle och något vi kan vara stolta över. Vi måste våga stå upp för vad som är bra utan att behöva oroa oss för att någon ska bli kränkt. Det är dags att våga ta debatten och utmana vänsterns herravälde även inom värderingsfrågor.
Alexander von Uckermann,
Familjepolitisk talesperson, Ungsvenskarna
