Natalie Tegelberg: Låt alla arbeta – avskaffa fribeloppet!

”Alla som kan jobba ska jobba” - eller? Idag finns nästan en halv miljon studenter vid Sveriges universitet och högskolor vars arbetsbana begränsas av fribeloppet. Fribeloppet är den summa en student får tjäna på arbete utan att förlora möjligheten till CSN-lån och studiestöd. 

För mig personligen betyder detta exempelvis att jag inte kan jobba ihop en buffert inför mitt kommande utbytesår under våren och samtidigt behålla studiestöd när jag är utomlands i höst.

Idag hindrar politiken nästan en halv miljon svenskar att arbeta vilket är en stor samhällsekonomisk förlust, men framför allt principiellt fel.

Kanske är det för att jag är kvinna (men förmodligen inte) som jag kan hålla två saker i huvudet samtidigt. Jag kan skilja på ett lån och en lön. Lön är intjänade pengar på arbete. Lån är i detta fallet lånade pengar till följd av förlorade arbetsinkomster vid studier för att öka incitamenten för befolkningen att studera. 

Lånet måste betalas tillbaka, men inte lönen. Att blanda lön och lån blir märkligt, då staten återfår de lånade pengarna, vad som däremot är valfritt är om staten därtill vill ha skatteintäkter från eventuellt arbete. Detta torde vara en ganska enkel fråga för samhällsekonomer.

Det finns de som menar att fribeloppet behovsprövar studielån och studiestöd, och därmed garanterar att höginkomsttagare inte får ta del av kakan. Men eftersom fribeloppet inte justeras efter några levnadskostnader eller ens geografi blir utfallet orättvist. 

Förutom att hyrorna kraftigt varierar beroende på vart man bor på landet så finns det studenter som bor hemma, har ärvt en förmögenhet eller på grund av andra förutsättningar saknar behov av studielån. Fribeloppet är inte utformat efter behov, det är endast utformat för att hämma arbete och strypa intäkterna.

Studentens autonomi och studentens valfrihet stärks när arbete inte begränsas av krångliga politiska ramverk. Studier kanske är en heltidssysselsättning – för vissa. Men för andra, mer flitiga eller mer effektiva studenter, finns tid för arbete. De som är mer flitiga ska inte straffas för detta. 

Det måste vara okej att alla inte är lika bra – eller lika dåliga – och okej att vissa studenter hinner med att arbeta. Vi ska aldrig lägga fällben för de mest effektiva och hårt arbetande medborgarna.

Ett fällben som vänstern inte borde kunna bortse från är att fribeloppet pressar ner lönerna. De arbetsgivare som har lite koll på matematik kan enkelt räkna ut att i nollsummespelet med fribeloppet kommer varje löneökning generera färre arbetade timmar från den anställde per automatik.

Den som får höjd lön kommer att jobba mindre. Detta betyder att de bästa och mest kompetenta anställda kommer att få minst löneökning om arbetsgivaren i fråga agerar strategiskt. Därför vore det mer rimligt, om än inte heller önskvärt, att begränsa antal timmar en student får arbeta hellre än inkomsttak.

Fribeloppet är orättvist av många anledningar men framför allt för att de mest flitiga bestraffas. Låt oss alltid och förbehållsfritt premiera arbete. Låt alla som kan jobba jobba – avskaffa fribeloppet.

Natalie Tegelberg,
Styrelseledamot Kristdemokratiska Ungdomsförbundet Göteborg