Samuel Engström: Skärpta straff? En strategisk populism
Samuel Engström: "Potentiella förövare begrundar inte straffsatser före begånget brott, eftersom de, som de flesta, begår brottet med inställningen att de inte kommer att ertappas"
Jag har under de senaste dagarna betraktat åtskilliga affischer av diverse politiska paroller, varav somliga ger uttryck för en utpräglad okunnighet vad anbelangar brottslighetens faktorer, men också vilseledningen av väljarna.
• “Skärpta straff”
Jag finner denna strategi ovärdig för dess syfte, nämligen reducerad brottslighet. Skärpta straffsatser är en form av strategisk populism för de oroligheter som i dagsläget råder, med bilbränder, skjutningar och annan grov brottslighet.
Skärpta straff har ingen inverkan på huruvida den potentielle förövaren blir förövare. Potentiella förövare begrundar inte straffsatser före begånget brott, eftersom de, som de flesta, begår brottet med inställningen att de inte kommer att ertappas.
Ett annat argument för skärpta straff är att målsäganden skall finna den straffrättsliga påföljden i paritet med vad brottsoffret utsatts för, som en ersättning för den brottsutsatte, men här förefaller det mig aningen okunnigt, eftersom den straffrättsliga påföljden är avsedd för att vårda förövaren. Den straffrättsliga påföljden har inte som intention att fungera som vedergällning, om man får nyttja det epitetet.
Här tillämpas istället en annan typ av juridik, nämligen civilrätten, och med det, skadestånd. Skadeståndsanspråk prövas i samband med brottmålsprocessen, och om det är så att man finner de förordade ersättningarna ringa, så är det inte de straffrättsliga påföljderna man bör skärpa, utan de civilrättsliga. Här sker det kontinuerliga missförstånd, där väljarna desinformeras genom att tro att de straffrättsliga påföljderna korrelerar med de civilrättsliga.
Men det största argumentet för skärpta straff är ändå att reducera brottsligheten. Här fordras istället satsningar vad beträffar integration, och att integrera de segregerade, för det är just segregation och utanförskap som flagrant utgör startbanan för att ledas in i det kriminella moraset.
Det är just dessa verkliga faktorer som politiker bör ägna sin uppmärksamhet åt, och inte åt förenklade lösningar som är futila i sammanhanget, men som dessutom för väljarna bakom ljuset.
Samuel Engström, 17,
Studerande
