Förintelsen kallas det massmord där omkring 6 miljoner judar dödades under andra världskriget under Nazitysklands ledning. Det som skiljer Förintelsen från andra historiska massmord är att mordmetoderna infördes på systematisk, industriell och statligt organiserad nivå. När Adolf Hitler kom till makten i Tyskland år 1933 förvandlades landet till en nazistisk diktatur där all politiskt motstånd förbjuds.

Under nazisternas tolv år vid makten beräknas det att mellan 5,6 miljoner och 6,3 miljoner judar dog där cirka 2,9 miljoner mördades i koncentrations- och förintelseläger. Även romer, sovjetiska krigsfångar, polacker, civila sovjetmedborgare, homosexuella, handikappade, Jehovas vittnen och andra politiska och religiösa motståndare mördades. Med dessa grupper i beräkning uppgår den totala summan av offer till mellan 11 och sjutton miljoner människor.

Metoderna som användes i var gaskammare, där vissa rymde 2 500 personer som gasades ihjäl samtidigt, misshandel, svält och hårt arbete. Cirka 1,5 miljoner judar dog genom avrättningar med gevär och omkring 800 000 dog som en konsekvens av gettoisering, då judar tvångsförflyttades till områden och fick bo under dåliga förhållanden. Nazisterna byggde och förde de olika folkgrupperna till koncentrations- och förintelseläger, där koncentrationslägrena främst var till för arbete och förintelselägrena för enbart omedelbar avrättning. Även farliga mänskliga experiment utfördes i koncentrationslägrena.

Gamla antisemitiska attityder, missnöjet efter första världskriget, ekonomisk misär, nazisternas rasideologi samt att rasbiologiska vetenskapstrender överlag rådde under den tiden utnyttjades av nazisterna. De konstruerade en uppfattning om judar som en samhällsfara, då folket fick höra att judar bestod av genetiskt bristfälligt material. Även vissa judars framgångar användes för att skuldbelägga gruppen för den ekonomiska depressionen i Tyskland.

Nazisterna betraktade den germanska ‘’ariska rasen’’ som överlägsen och 1935 påbörjades lagstiftning som särskilde judar och även romer och svarta från den tyska folkgemenskapen. Lagstiftningen gällde i sin helhet att bestämma vem som var av tyskt blod, blandras, heljude, halvjude eller kvartsjude och judar fråntogs fullt medborgarskap, förlorade rösträtt och tillträde till offentliga arbeten. Äktenskap judar och tyskar emellan förbjöds. Genom att nazisterna stegvist påverkade samhällets inställning till judar legitimerades tvångsförflyttningar eftersom att samhället behövde skyddas mot brott och degenererad kultur.

På judiska är benämningen ‘’Shoah’’ (katastrof) och på engelska används ‘’Holocaust’’, på juddisch ‘’Churbn’’ (förstörelse).