Teresa Fröling skriver att barn med psykisk ohälsa måste få mer stöd från samhället.

Vicky Eriksson skriver att Pride inte endast är till för HBTQ-personer.

Fredrik Saweståhl och Jenny Edberg skriver att vi måste sprida kunskap om HBTQ i områden som Järva.

Malin Schelin skriver att vi måste sträva efter en nollvision gällande aborter i Sverige.

Nataly Fatouhiy skriver att du måste vara medveten om lidandet djuren inom skinn- och köttindustrin går igenom.

Lovisa Lindgren skriver att en strängare abortlag skulle innebära att människor tvingas genomgå onödigt lidande.

Linnéa Cortés skriver att vi måste uppmärksamma kvinnors våld mot män för att uppnå ett jämställt samhälle.

Är rädda att deras dotter ska tas ifrån dem.

Lovis Eskilsson skriver att Hagamannen har förbrukat sina rättigheter.

Siavosh Derakhti skriver att ungdomar måste vara villiga att hjälpa sig själva, men för att de ska våga be om hjälp måste du vara villig att ge den.

Obélya Filipes ifrågasätter hur Sverige kan kallas jämställt när människor far illa.

Matilda Wahl tycker inte att Paolo Roberto har rätt att påstå att feminism inte behövs.

Emelie Engström anser att män inte ska bestämma vad kvinnor kan eller inte kan göra.

Fredrik Sanz Lerena anser att det är fel att säga åt kvinnorna i Sverige att inte klaga. Han menar att de visst kan kräva bättre villkor, trots att andra kvinnor i världen har det sämre.

Tobias Petersson säger att vi måste göra mer för alla HBTQ-personers rättigheter.

Emil Skoglund kräver att deltidsbrandmän får bättre lön och villkor. Han menar att deras insats är det som räddar Sverige.

Maria Thunholm skriver om hur fel det är att man fortfarande måste kämpa för HBTQ-personers rättigheter. Hon poängterar att de är människor som alla andra. De vill leva sina liv utan att möta fördomar och förtryck.

Sanna Andersson, 16, skriver om varför hon anser att vara vegan är det självklara valet. Hon menar att det finns likheter mellan förintelsen av judar och dagens djurindustri.

Aleksandra Boscanin: “'Jag är för yttrandefrihet men…' är en fras som återkommit frekvent i den senaste tidens offentliga debatt. Jag finner det oroväckande då det inte finns några “men” när det gäller yttrandefrihet."