Att välja utbildning kan kännas som ett av de största besluten i livet. För många handlar det inte bara om vad man själv vill, utan också om förväntningar från familj, vänner och samhället i stort. Samtidigt är det långt ifrån alla som känner sig säkra från början – och en del upptäcker först halvvägs in i utbildningen att de kanske har valt fel väg och inte alls vill arbeta med det de håller på att utbilda sig sig till.
En kvinna har skrivit in till Familjelivs forum med ett dilemma och bett om hjälp. Hon har påbörjat en utbildning och haft praktik men inser nu att hon ångrar sitt yrkesval och vet inte hur hon ska ska göra och vilka beslut hon ska fatta.
Nyheter24 har låtit Lars-Olof Johansson, professor i psykologi och expert på beslutsfattande, svara på läsarens meddelande och komma med råd.
"Känt många varningssignaler"
Kvinnan inleder sitt meddelande med att berätta att hon snart är färdigutbildad men befinner sig i en livskris.
"Jag är nästan färdig förskollärare. Mitt problem eller snarare livskris jag befinner mig i är att jag känner att det är så fel för mig. Jag har känt många varningssignaler under utbildningen. VFU:er, samtal och upplevda erfarenheter om förskolans värld som visat mig hur verkligheten ser ut. Arbetat som vikarie och det är ingen rolig upplevelse.", skriver hon.
Hon berättar även att hon pratat med andra som utbildat sig till yrket och jobbar med det i dag. Hon menar att deras bild av yrket förstärkt hennes känsla. Nu känner hon stark ångest över vad hon ska ta för beslut och vad hon egentligen ska bli, samtidigt som förväntningarna från omgivningen stressar.
"Pratat med många förskollärare som är trötta på att ha gått en universitetsutbildning och spenderar sedan dagarna med att släcka bränder och diska. Jag vill inte längre. Ångesten över att ha slösat flera år, tagit csn-lån och förväntningar från omgivningen. Problemet är också att jag vet inte vad jag vill göra nu när det blev såhär? Vad ska jag nu bli när jag blir stor? Jag skulle gärna vilja höra från andra som varit med om liknande situation."
"Du kan vara nöjd och stolt"
Lars-Olof Johansson, professor i psykologi och expert på beslutsfattande, har tagit del av läsarens meddelande och har flera råd i denna situation. Framförallt menar han att det är bra med en utbildning, även om man inte vill jobba inom det området.
– Det är ju en ganska bra utbildning, som innehåller massvis med saker. Alla sådana utbildningar som inte är superspecifika är ju bra, oavsett vad man väljer för att göra framåt, säger han och fortsätter:
– Har man klarat en bra utbildning och kommit igenom den och tagit själva utbildningen seriöst så ska man inte ångra det. Det är ju en jättebra startpunkt. Man behöver inte tänka att "oj, nu ångrar jag mig. Jag har fel utbildning." Du kommer ha nytta av den utbildningen och du kan vara nöjd och stolt.
Han menar även att man inte ska låsa sig vid vad man hört från andra eller hur det varit där man varit vikarie, eftersom det finns många olika arbetsplatser.
– Man måste tänka lite så här: "hur många olika arbetsplatser finns det?" Det är extremt olika vad man har för kemi med personalen och massvis med faktorer som kommer in. Man har fått för sig att det var var ju jättejobbigt på det där stället. Men är det på ett annat ställe? Är målet att skaffa ett jobb på förskola? Leta reda på en förskola där du tror att det kommer att trivas.
Professorns tips: Byt yrke
Om det skulle vara själva arbetsuppgifterna som kändes tråkiga och jobbiga råder han henne istället att hitta ett annat yrke.
– Är det så att man upptäcker att man hatar att vara i barngrupp? Ja, då är det ju lite knepigt att ha gått en utbildning till förskollärare. Men är det nu så att hon kommit på att "nej jag gillar inte att vara i barngrupper det är för busigt och för jobbigt med hög ljudnivå", då får man hitta alternativa yrkesroller där den här utbildningen kan vara en merit, säger han och fortsätter:
– Det finns ju massa olika jobb för en förskollärare. Det är väldigt vanligt det här "problemet" att man har en utbildning som inte passar perfekt med det man jobbar med.
"Bästa förklaringen är att vara ärlig"
Och har man press från omgivningen menar han att man bara ska vara ärlig med vad man känner och kanske inte ens förklara sig, utan bara berätta hur ens tankar går.
– Den bästa förklaringen är att vara ärlig. Det går inte att förklara, (varför man känner som man gör reds. anm.) om de inte håller med so what? Det är ditt eget beslut och din framtid. Så att förklara det, det ska man inte egentligen behöva göra. Men om man känner sig tvingad att göra det, förklara att du är tveksam till om det är rätt för dig. Att du måste tänka igenom det här.
Han menar även att de flesta nog skulle hålla med om att det är bra med en utbildning oavsett vad man väljer att göra efteråt.
– Det är inte fel med en utbildning. Det tror jag de flesta skulle säga att "ja, men du har ju ändå fått en utbildning här. Du har tagit examen. Och det är jättebra." Det i sig är ju inte dåligt.
