POV (power of veto) med Jerker Eriksson

Inte oväntat har I rymden finns inga känslor gjort massiv framgång i videobutikerna. Ett meddelande till allmänheten som snopna fick gå hem utan film när alla exemplar var uthyrda: det finns ingen anledning till panik. Eller dagens lokaltidningsbesvikelse-miner. Även denna vecka kommer den nämligen att finnas till uthyrning.

Sundance Film Festival som pågått hela förra veckan i Utah handlar, namnet och geografin till trots, mindre om extatiska indianer och polygama straight edgare i vita skjortor än om independentfilm. Det här är inte en festivalrapport, så jag nöjer mig med att berätta att Juryns stora pris gick till det romantiska dramat Like Crazy, och att den svenska dokumentären The black power mixtape 1967-1975 fick pris för bästa klippning i dokumentärfilm. Dokumentären, av Göran Hugo Olsson och Hanna Lejonqvist kommer även att visas på filmfestivalen i Berlin i februari.

Prisceremonierna duggar tätt även på annat håll så här års. Svenska Guldbaggegalan är en av dessa. Svinalängorna, Sebbe och Snabba Cash var årets vinnare. Å ena sidan kan jag känna att galan är litet som ett lådbilsrally som man kallar NASCART, å andra sidan tycker jag att det är viktigt att berömma hårt arbetande inhemska filmarbetare, och jag förstår det stora värdet i att på det här sättet göra reklam för den egna filmen. Publikunderlaget är ju inte riktigt som i Folkrepubliken Kina där en film på 60-talet kunde ses av 170 miljoner människor.

När jag ändå är inne på censur kan jag bara spekulera i framtiden för egyptisk film. För hela arabvärlden är Egypten den ojämförligt största producenten av film och teve (ja, vi i Svedala serveras en hel del film från Iran, men det är faktiskt varken likvärdigt eller arabiskt). Censuren är dock omfattande, på godtyckliga grunder förbjuds utländska produktioner och egyptiska filmskapare kan givetvis inte uttrycka sig fritt. Alldeles oavsett alla andra implikationer borde således cineaster världen över önska demokrati i Egypten till Alla hjärtans dag. Samma sak gäller för Tunisien, som förvisso kanske mest är kända för VHS-Kahloucha, men där censuren nu alltså hävts.

För att återvända till ankdammen Sverige kan rapporteras att Ingmar Bergman-utställningen som öppnat i Berlin tycks intressera våra kuratorer föga. Moderna Museet, Kulturhuset och Nordiska museet har alla avböjt, rapporterar DN.

Charlie Sheen har haft ont i magen. Om spekulationerna är sanna så kan jag kanske vara världsförst med att avslöja att han nog har haft rejält ont i huvudet också.

I Götlaborg har vi också en filmfestival av viss rang, och den har i år Charlie Kaufman som hedersgäst. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, känd för att ofta bli KU-anmäld för filmrelaterat ministerstyre, lovade under invigningen ett nytt filmavtal innan utgången av år 2011. Vi får väl se.

Apropå ministrar så sägs inspelningen av Iron Lady, om allas vår Margaret Thatcher, vara på gång. Meryl Streep (det blev inte Colin Firth denna gång), som ska spela järnjungfrun , har gjort studiebesök i brittiska parlamentshuset och jag väntar nu med spänning på att det ska utlovas lesbiska sexscener. Eller zombies. Regissör är Phyllida Lloyd, filmen blir hennes andra efter Mamma Mia.

Denna vecka förutspår jag att Björn Ranelid knyts till produktionen av Doom Patrol, att jag blir stämd för förtal av Sandra Bullocks hund och att film fortsätter vara ett anagram på milf.

Skrivet av: Jerker Eriksson.