Robyns, som spelas utmärkt av Mia Wasikoska, förklaring till    det stora äventyret och varför hon gjorde vandringen är kanske inte    så enkelt som hennes uttalande, om att hon ville visa vad en normal    ung kvinna kunde klara av. 
    
    Kämpig uppväxt
    
    Vi ser korta glimtar av hennes barndom. En mamma som har tagit livet    av sig och en pappa, som tvingar henne att bo hos en osympatisk    moster. Robyn får inte ens ta med sig sin älskade hund till sitt nya    hem. När hon frågar sin pappa om hon får hälsa på hunden, svarar han    nej därför att den ska avlivas. Vi kan anta att det här är en trolig    förklaring till hennes önskan att komma bort från människor som    ständigt har svikit henne.
    
    Australiensk öken när den är som bäst 
    
    Filmen är lyrisk och drömlik med massor av panoramabilder av den    australiensiska öknen i all sin skönhet, i eftermiddagens hetta    likväl som nattens kyla. 
    
    Kameltrassel
    
    Robyn har arbetat hårt för att få ihop pengar till sin vandring, men    blir sviken ännu en gång. Den här gången av en grym kamelgårdsägare,    som inte ger henne de två kameler han lovat henne efter åtta    månaders hårt arbete. Lyckligtvis träffar hon en trevlig och    hjälpsam afghansk kamelägare, som lär henne hur man tränar djuren    och hon får sina kameler.
    
    Adam Driver från TV-serien Girls gör en fin      insats
    
    Robyn inser till slut att hon inte har tillräckligt med pengar och    ansöker hos National Geographic om bidrag. Pengarna kommer att    utbetalas under förutsättning att tidningen får skicka en fotograf    för att möta henne vid olika platser under resan. Denne fotograf    spelas väl av Adam Driver, Hannahs kärleksintresse från teveserien Girls. Deras relation är inte enkel. Först stöter    hon bort honom, men senare inleder de ett förhållande eftersom Robyn    är i behov av närhet och mänsklig kontakt. 
    
    Av dokumentär karaktär
    
    Filmen är långt ifrån sentimental, mer av dokumentär karaktär. Till    exempel, en natt slingrar sig en orm om hennes hals men regissören    gör inget stort väsen av det.
    
    Robyn har också sin trogna hund med sig och deras förhållande är    starkare än det hon har till många människor. Under en del av resan    får hon också sällskap av en äldre aborgin, som gör det möjligt för    henne att resa genom heligt land och hon får samtidigt lära sig att    visa respekt för aborginernas kultur.
    
    En charmig scen är när Robyn och kamelerna kommer till en liten gård    ägd av ett gammalt par. Kvinnan hälsar henne med orden: ”Hallo,    dear. Would you like a cup of tea?” Hon stannar hos dem några dagar    och hon får uppleva omsorg  och mänsklig värme.
    
    En film som man lever sig in i 
    
    Jag blev totalt berörd av hennes långa resa och blev nästan lika    upprörd som hon, när människor jagade henne för att ta bilder av    ”Camel Lady”. Jag kände med henne när kamelerna var borta en morgon,    och blev orolig en annan gång när hon hade tappat sin pappas    kompass. Jag delade verkligen hennes känsla av att ha fullbordat en    livsresa när hon slutligen nådde Indiska Oceanen. 
Skriven av: Filmtipsets medlem Albion1
Se trailern här.





