Filmrecension: Mästerkatt med dödsångest

Det har gått mer än två decennier sedan "Shrek" förändrade synen på vad en animerad familjefilm kunde och fick vara. Ut med drömprinsar på vita springare, in med sura träsktroll som ville vara ifred. Ut med söta flickor som sjöng "en dag är prinsen här" och in med tjejer som rapade och briljerade med akrobatisk kung fu. Lägg till ironiska samtidsreferenser och ett pärlband med popklassiker, och 2000-talets familjeunderhållning var född.

Sedan dess har filmstudion Dreamworks mjölkat sin kassako grundligt, i tre långfilmsuppföljare (med stadigt sjunkande kvalitet), åtta kortfilmer, tre tv-specialer, en scenmusikal, serietidningar, tv-spel och nöjesparksattraktioner. Bifiguren Mästerkatten i stövlar har fått en egen långfilm (2011) och en tv-serie på Netflix (2015–2018).

Det är inte utan att man undrar om Dreamworks helt har missat poängen med sin egen skapelse: att biopubliken tycker om att bli överraskad, att få uppleva något helt nytt.

I det senaste (men säkert inte det sista) försöket att slå mynt av "Shrek"-varumärket står Mästerkatten återigen i centrum. Den övermodige äventyraren har stirrat döden i vitögat alldeles för ofta, och endast ett av hans nio liv återstår. Deprimerad drar han sig tillbaka till ett katthem på landet, där han håglöst äter torrfoder och odlar skägg.

Men så får han nys om en magisk önskestjärna som kan ge honom liven tillbaka. Mästerkatten slår sig ihop med forna flamman Kitty Mjuktass och en terapihund utan namn, men möter motstånd i form av Guldlock och de tre björnarna, med flera. Och så är actionäventyret i full gång.

Bitvis är det här faktiskt en riktigt pigg film, med oväntat vacker animation. Katternas cynism och stajlande balanseras upp av hundens storögda snällhet, och de fartfyllda fajterna lånar friskt från japanska animefilmer med mycket färg och spänning.

Men det går inte att förneka att grundmaterialet har förlorat sin lyster. Mycket har hänt på animationsscenen de senaste 20 åren, där aktörer som Laika Studios ("Coraline", "Kubo och de två strängarna") och Cartoon Saloon ("Havets sång", "Wolfwalkers") numera basar över det som är nytt och spännande. "Shrek"-filmernas banbrytande sagouniversum har blivit ett stycke tam nostalgi.