W som Wiktoria öppnar Melodifestivalen

Melodifestivalveteranen Wiktoria Johansson sätter personlig prägel på sitt nummer den här gången, bokstavligen. En bit in i framförandet förvandlas scenbygget till ett stort guldgnistrande W.

— Helt rätt, eller hur? Jag stavar ju mitt namn så och jag har alltid tyckt att det är kul att spela på det. Det är fyra år sedan jag var med och det här är mitt sätt att säga "hörni, jag är tillbaka!", säger hon.

Bidraget "All my life (where have you been)" är en dansant discolåt, som hon har varit med och skrivit själv. Hon berättar att den är en kärlekshyllning till sin kille, hockeyspelaren Hugo Alnefelt.

— Texten är från hjärtat och låten betyder extremt mycket. Han älskar den, men nu när jag nynnar låten för honom säger han åt mig och sluta. Han vill att det ska kännas helt nytt när han ser numret, säger hon.

Press från omgivningen

Pojkvännen får dock nöja sig med att följa tävlingen på tv, eftersom spelarkarriären i USA hindrar honom att vara på plats.

— Går jag vidare så reser jag efter det. Åker jag ut nu så reser jag dit nästa vecka, säger Wiktoria.

Men en tidig resa är inget hon hoppas på. Wiktoria har varit med i tävlingen tre gånger tidigare och hon har gått till final varje gång. Nu medger hon att hon känner press att ta sig vidare från deltävlingen den här gången också.

— Den här gången är nog den jobbigaste. Alla runt omkring mig säger att jag kommer att gå vidare, men man vet aldrig i den här tävlingen. Det känns som att folk förväntar sig det av mig och jag är så rädd för att göra folk besvikna, säger hon och fortsätter:

— Jag försöker att vara beredd på allt, men det är klart att jag blir besviken om jag inte går vidare. Just nu är det verkligen, jag vill bara gå vidare.

Gör sin debut

Eden Alm, som också skippar efternamnet i sitt artistnamn, gör sin debut i Melodifestivalen. 23-åringen känner inte särskilt mycket press, förklarar hon.

— Det går förvånansvärt bra. Jag är ju nervös och så, men jag hade väntat mig att det skulle märkas mer än vad det gjorde, säger hon efter sin repetition.

Eden känner att tävlingen har tagit emot henne med öppna armar.

— Oavsett om du är debutant eller har varit med tidigare så är den väldigt välkomnande. Det här känns inte riktigt som en tävling. Det känns mer som en riktigt stor konsert där vi inte tävlar mot varandra utan med varandra, och så får svenska folket välja.

Sällskap på scen

Edens bidrag "Comfortable" är en avskalad ballad där hennes röst får stor egen plats. Men hon är inte ensam på scenen.

— Det är jag tillsammans med en annan fantastisk person på gitarr. Hon heter Lovisa Sjöberg Nordahl och är min flickväns bästa kompis. Och så har jag även stråkar på scenen, säger hon.

Låttexten har kopplingar till hennes eget liv, berättar hon.

— Den handlar om att vara i en destruktiv relation som man egentligen skulle behöva lämna. Jag tycker att det är viktigt att skriva musik som handlar om sådant som både en själv och andra har upplevt så att man aldrig behöver känna sig ensam.

Brandelius: Blev rörd

Även Uje Brandelius är i gott sällskap på scen. Med sig har han sin sambo Therese Hörnqvist och sina riktiga kompisar, som spelar sig själva ungefär som i hans film "Spring Uje spring".

— Jag såg det för första gången i dag och blev faktiskt rörd. Mest för att min tjej syns så mycket. Dels för att det som en kärleksballad till henne liksom, men sedan också för att det är snyggt. Det är ett coolt nummer liksom, säger han.

Han tycker att det är roligt att vara med i tävlingen. Samtidigt känner han sig inte helt oväntat lite som en udda fågel i sammanhanget.

— Jag har lite svårt att leva upp till det här att gå runt med ett jättestort leende och säga "gud vad kul!". Nu kanske jag låter lite dissig. Jag har valt att vara med här och så men det är inte lika viktigt för mig att vinna som för andra artister.