Inget pensionärsliv för Tomas von Brömssen

Att stå ensam på en scen inför hundratals åskådare låter säkert som en mardröm för många.

För Tomas von Brömssen är det rena drömmen.

Därför laddar han redan för höstens föreställning på Lisebergsteatern.

Det blir tredje gången han kliver in i rollen som den ensamme och kärlekstörstande musikern i pjäsen "Kontrabasen", skriven av Patrick Süskind.

Den första omgången stoppades av pandemin efter bara tre föreställningar. I fjol blev det ett 20-tal föreställningar på Göteborgs stadsteater innan en annan pjäs skulle in på scenen i stället.

Nu hoppas han på minst lika många chanser på Lisebergsteatern i höst.

— Vi har dragit upp orkestern på scenen, levande musik, det blir en helt annan mix. Det är kanonfint att få stå mitt i musiken och hålla på. Vi gör verkligen föreställningen ihop, säger Tomas von Brömssen.

— På Stadsteatern var det utsålt hela tiden, men jag ville spela den mer.

Sista eller inte?

Det blir samtidigt en återkomst till en scen där han tidigare satt upp två av sina revyer. Den senaste var "Tomas sista revy" (2015).

Men om det verkligen var den sista återstår att se.

— Om jag ska göra en revy tar det ett år för mig att få ihop vad det ska handla om, hur det ska se ut och så vidare. Då måste man tacka nej till en massa andra saker, säger han.

— Jag har inte bestämt mig, om det aldrig ska bli en till eller om jag ska göra en till, kanske i en annan form.

"Kontrabasen" regisseras av Eva Bergman, som Tomas von Brömssen samarbetat med flera gånger på Göteborgs stadsteater de senaste åren.

2012 regisserade hon honom och numera bortgångne Sven Wollter i "Påklädaren".

De hade tidigare mötts i Bo Widerbergs "Mannen från Mallorca" 1982, men inte stått på teaterscenen ihop.

— Sven Wollter ringde mig en dag. "Öh du, 'Påklädaren', vill du göra den med mig?", berättar von Brömssen och härmar – träffsäkert – Wollters röst.

— Det blev en kanonföreställning, där han och jag möttes för första gången på scenen. Jag tänkte att han skulle köra över mig fullständigt, men jag lyckades manövrera det så jag kunde sticka upp huvudet i olika hål som var lediga i spelet.

Några år senare spelade de ihop även i Felix Herngrens "Dag för dag" (2020), som blev Sven Wollters sista film.

Gästspel på Ullevi

För Tomas von Brömssen har den senaste tiden gått åt till bland annat inspelningarna av TV4-serien "Doktrinen".

Att varva ner och gå i pension har inte varit aktuellt, konstaterar han.

— Jag mår oförskämt bra, efter förhållandena. Alla frågar om det är jobbigt att fylla 80. Men nu har jag pratat så mycket om det att jag faktiskt har insett att jag ska göra det, säger han.

— "80 år, det måste vara fruktansvärt", tänker folk. Men jag har inte det sättet, att det skulle vara bråttom med att hinna göra en massa saker. Att jag skulle hinna spela "Hamlet" nu eller så, eller någon drömroll som jag inte ens har.

I stället, berättar Tomas von Brömssen, har drivkraften alltid varit att få underhålla. Oavsett om det har handlat om barnteater, tv-klassikern "Albert och Herbert" eller som gästartist hos Håkan Hellström på Ullevi 2014.

— Identiteten ligger fortfarande i att få folk att skratta. Sedan kan man eventuellt få dem att gråta, det är också fantastiskt. Men skrattet är så öppnande, mer och mer har jag förstått det.