Häxorna i "Wicked" tar över Göteborgsoperan
Den har gått 20 år på Broadway och blivit en av de mest framgångsrika musikalerna hittills. Nu har "Wicked" kommit till Sverige. Jag lever som i en dröm, säger 23-åriga Feline Andersson som spelar en av huvudrollerna.
Musikalen "Wicked", med text och musik av Stephen Schwartz, bygger på en bok av Gregory Maguire – som i sin tur är baserad på L Frank Baums orginalbok och filmen om ”Trollkarlen från Oz”.
"Wicked" hade premiär på Broadway i New York 2003 och har spelats över 7 600 gånger sedan dess. Det är den fjärde längsta sviten på Broadway efter långkörarna ”Fantomen på operan”, ”Chicago” och ”Lejonkungen”.
Samtidigt är även en filmversion i två delar på gång. Första delen har planerad USA-premiär nästa höst, i rollerna finns bland andra Ariana Grande och Jeff Goldblum.
Göteborgsoperans version har regisserats av Samuel Harjanne och bygger på en översättning till svenska av Calle Norlén.
Plötsligt lyfter Feline Andersson från scenen på Göteborgsoperan och flyger ut över orkesterdiket, samtidigt som hon avslutar sitt – och hela musikalens – paradnummer "Defying gravity" ("Spränga gränserna").
För att klara av att sjunga för full hals med en sele som trycker mot bröstkorgen har hon fått "flygträning" hela året.
— Jag började flygningarna runt påsk ungefär. Då fick jag sätta på mig selen och hänga kanske tio centimeter från marken, och så har vi långsamt trappat upp det, säger Feline Andersson.
— Vi har ett eget sångrum, där jag har fått hänga själv och träna. Det har varit en erfarenhet.
"Känns overkligt"
"Wicked" utspelas till stor del före händelserna i den klassiska filmen ”Trollkarlen från Oz” och fokuserar på vänskapen mellan häxorna Elphaba och Galinda.
Det är inga större problem att skilja de båda väninnorna åt. Galinda har långt blont hår och glittrig rosa klänning. Elphaba är svartklädd, med svart spetsig hatt.
Och så är hon ju grön.
— Det är absolut ett projekt. Anna har ju också mycket smink och glitter som ska på, så vi ses där varje morgon. Min sminkning tar ungefär en timme, men då är det bara ansikte och hals. Sedan lägger vi till händerna innan jag går på scen, säger Feline Andersson.
Dessutom ska sminket av igen varje kväll.
— Det tar nog ännu längre, det fastnar verkligen i varenda liten por. Jag har skrikit i duschen varenda kväll, det är tunga dagar för mig, fortsätter hon med ett stort skratt.
Musikalen från 2003 har blivit en klassiker både i New York och i London och när den skulle sättas upp i Sverige var det självklart att söka, berättar Feline Andersson.
Trots att hon själv så sent som förra våren fortfarande pluggade i just London.
— Jag tänkte att det inte fanns en chans i världen. Jag tänkte att det skulle vara som i London. Elphaba brukar vara längre, äldre, hon brukar ha mer erfarenhet. Jag har inget av det där, men tänkte att jag dyker upp ändå för att det är kul, säger hon.
— Det känns fortfarande helt overkligt.
Stor press
Den finländske regissören Samuel Harjanne har också i övrigt satsat på en ung ensemble för musikalen, som tar avstamp i när Elphaba (senare den onda häxan i väst) och Galinda (senare den goda häxan Glinda) möts i skolan.
Även Anna Salonen, som spelar Galinda, gör sin största roll hittills. Det för med sig en viss press, konstaterar hon.
— "Wicked" är en av de mest kända musikalerna. Musiken är fruktansvärt bra, det är bra handling och två starka kvinnliga roller, det är jättehäftigt, säger hon.
— Det är klart att det är väldigt mycket ansvar också, men det är kul att få ha det ansvaret.
Utöver Feline Anderssons flygtur i slutet av den första akten bjuder Göteborgsoperans uppsättning på en rad andra avancerade tekniska lösningar.
På lördag är det premiär, efter några hektiska veckor. Med enorma förväntningar från alla håll.
— Låt oss säga det så här… "Wicked" är en så stor show, det finns så stora förväntningar från både inhemska och internationella fans samt hela teaterindustrin, att pressen är rätt stor, säger Samuel Harjanne.
— Det gör inte regissörens roll så njutningsfull de sista dagarna. Men mitt team och hela ensemblen jobbar så hårt hela tiden att det är ett rent nöje att vara på plats.
