Kallt yxmord och tänjda gränser i ny deckare

I jakt på klick och prenumeranter tar lokalredaktören Vera Bergström sig an de ouppklarade yxmorden i Storlien där en ung pappa och två små barn mördades och mamman är spårlöst försvunnen. Det kalla fallet har gäckat polisen i 28 år och plågat morfadern som hittade familjen.

Författaren Sara Strömbergs två tidigare deckare om Vera Bergström – "Sly" och "Skred" – har prisats som Årets debut och Årets kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Tredje boken "Skinn" ges ut 23 oktober.

— Det är nervöst. Det känns som att jag har något att leva upp till. Men jag kan inte drivas av priser utan måste drivas av min stora kärlek till språket, lusten att berätta, underhålla. Men framförallt det stora intresset för människor.

Bär ett mörker

Strömberg har hyllats just för sina mångfacetterade personskildringar. Att den fanatiskt envisa Vera är en ensam, deprimerad, barnlös kvinna i klimakteriet som liksom blev kvar när alla andra gick vidare var ett motstånd mot den välpolerade yta vi så ofta exponeras för.

— I dagens samhälle bränner många ut sig och har för mycket att göra, men det är samtidigt status. Jag ville skildra någon som har för lite att göra. Vem blir man då? De människorna finns det gott om.

I "Skinn" tycks det mesta ha fallit på plats för Vera. Hon har fått sitt drömjobb, har vänner och har börjat bygga en kärleksrelation. Ändå har hon svårt att skaka av sig "Saten" och "Fegskiten" som förkroppsligar hennes ångest – och strular till det för sig igen.

TT: Måste Vera bära på det här mörkret för att förbli intressant?

— Ja, det tror jag. Jag har nog alltid varit mer intresserad av outsiders än hjältar. Jag kan bara hoppas att läsaren hejar på Vera.

Gränser ett tema

"Skinn" tar sin början kring tullstationen i Storlien, på gränsen till Norge. Just gränser var ett tema i skrivarbetet. Liksom i tidigare böcker låter Sara Strömberg dagsaktuella skeenden prägla berättelsen – som att landsgränsen till Norge ska bevakas hårdare i gängkriminalitetens skugga och hur det förändrar området.

— Men jag tänkte även på människors gränser, varför vissa går över gränsen när det kommer till våld. Men också att vi behöver släppa in människor över våra gränser när det gäller kärlek.

Gängkriminaliteten i Stockholm blev ett sätt för Strömberg att spegla att allt hänger ihop. Den redan dåliga närvaron av blåljus i Norrland blir än sämre när poliser skickas till storstäderna för att hjälpa till i våldsvågen.

Att huvudstaden, precis som i de tidigare två böckerna, är med på ett hörn är högst medvetet. Man måste förhålla sig till Stockholm, även om man bor i Jämtland, enligt Sara Strömberg. På samma sätt måste knegare på orter som Ånn, Järpen och Storlien förhålla sig till turismen och exploateringen av marken. Inte minst belyste hon det i förra boken där ett jordskred ödelade Åre. I somras spolades delar av centrala Åre bort i en riktig översvämning.

— Jag tycker det är jättehemskt. Men jag tror inte att så många i Jämtland var så förvånade, säger Sara Strömberg.

Boken handlar också om klass. Om rika norrmän och stockholmare som köper flådiga semesterhus – utan att nödvändigtvis veta något om omgivningen bortom skidbackarna.

— Just i Åre blir klasskillnaderna väldigt stora. Förskollärare ska arbeta men har inte råd att köpa bostäder och det finns inga hyresrätter. Och det retar mig.

— Det är tacksamt att använda Åre som bild för det. Jag vill visa upp det fula som skaver, jag vill inte bara skriva om vackra solnedgångar över fjällen.