När protesterna bröt ut efter 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död 2022 satt Mohammad Rasoulof fängslad för att ha kritiserat den iranska regimen.
Tiden i det ökända Evinfängelset i Teheran gav inspiration till hans senaste film, "Det heliga trädets frukter", om en regimtrogen man som brottas med misstro och paranoia och till slut vänder sig mot den egna familjen.
Inspelningarna skedde i största hemlighet och mest inomhus i naturligt ljus. Teamet hölls litet, med minimal teknisk utrustning.
Samtidigt satt Mohammad Rasoulof hemma och regisserade det mesta via nätet.
— Jag jobbade jättemycket med skådespelarna i förväg, innan gruppen blev större och vi skulle börja på riktigt, säger 52-åringen i samband med Göteborgs filmfestival.
— När vi började filma styrde jag allt online, jag kunde se allt och hade två assistenter på plats.
"Ger hopp"
När den regimkritiska filmen valdes ut till festivalen i Cannes och blev känd för myndigheterna tvingades såväl Mohammad Rasoulof som flera av skådespelarna fly, medan de som stannade i Iran utsattes för påtryckningar och anklagades för att propagera mot regimen.
— Setareh Maleki som spelar den yngre dottern blev fråntagen sitt pass på flygplatsen och blev tvungen att lämna landet genom att gå över gränsen, berättar Mohammad Rasoulof genom sin tolk.
Han lever i dag i exil i Tyskland som också står som ursprungsland för Oscarsnomineringen, trots att hela filmen utspelas i Iran.
— Det är fascinerande och väldigt bra att Tyskland valde att skicka den här filmen. Det ger hopp inte bara till dem som gör film i Iran, utan även i andra länder som är utsatta för censur och förtryck, säger han.
"Hänsynslösa och grymma"
Han riskerar fortfarande ett hårt straff om han återvänder. Men det är inte fängelsetiden i sig som är problemet, poängterar han.
I stället är drivkraften att göra motstånd mot regimen och att stå upp för det han anser är rätt.
— Den största konsekvensen är inte att sitta i fängelse, det har jag gjort tidigare. Självklart vet jag att de är väldigt hänsynslösa och grymma och jag vet vilket straff jag förväntas att få.
— Men det är inte därför jag inte åker tillbaka nu, utan för att jag har saker kvar jag vill göra och berätta.
