När filmskaparna Stina Gardell och Frida Neema Järnbert förberedde dokumentären om Siw Malmkvist upptäckte de flera hyllmeter av privata smalfilmer från främst 60- och 70-talen, som fanns i ett skafferi hemma hos artisten.
Materialet har blivit en stor del av ”Filmen om Siw", som får biopremiär den 3 september.
— Jag fick gåshud. Det var helt otroligt, säger Stina Gardell.
Klippte filmerna
Tidigt i karriären köpte Siw Malmkvist en riktig, dyr, filmkamera och lät den vara med, nästan överallt. Hon katalogiserade noggrant materialet och klippte till och med sina egna filmer, mödosamt för hand i en tid långt före mobilkameror och digitala redigeringsverktyg.
— Jag hade en apparat där jag gick igenom ”ruta för ruta” och sedan så klippte jag med en sax, förklarar hon.
Filmerna hade samlat damm i skafferiet i lägenheten, men nu varvas de med tv-inslag från förr och färska intervjuer med den folkkära artisten. Stina Gardell ser Siw Malmkvists livshistoria som en parallell till andra kvinnors öden i folkhemmet – från barnrikehusen i Borstahusen i Skåne på 1930-talet fram till våra dagar.
— Jag fick lite Forrest Gump-känsla – om du tar bort diagnosen. Siw var DÄR. I allt som vi har gått igenom, säger Stina Gardell.
Blev styrd
Men filmen berättar också historien om en artist som trots alla hyllningar i Sverige och Tyskland led av dålig självkänsla, utan kontroll över sin egen karriär. Som blev tillsagd vad hon skulle göra av starka män i musikbranschen.
— De styrde ju mig när det gäller låtar och så. Jag vågade aldrig säga något och de frågade mig aldrig om jag ville göra en text till exempel, säger Siw Malmkvist.
Hon hade också dålig koll på sina affärer och nyligen framkom det att hennes skivkontrakt inte hade förhandlats om sedan 1959.
— Nu har det löst sig. Vi har gjort upp det. Jag gitter inte att hålla på längre. Det är ju urdyrt att hålla på med jurister. Så jag tänkte, hur länge ska det här gå? Nu tycker jag att det räcker.
Är du nöjd med uppgörelsen?
— Det får jag inte säga. Men det är löst nu i alla fall.
Siw Malmkvist fyller 89 år på nyårsafton. I fjol fick hon en stroke, men hon tänker fortsätta att uppträda.
— Så länge jag kan sjunga finns det ingen anledning för mig att sluta. Om jag kan stå på benen! Och jag gör min bengymnastik, varje dag, säger hon och skrattar.
