”Den enda rejäla romanen” som skrevs om det svenska 1980-talet var Lars Tunbjörks fotobok ”Landet utom sig” (1993) – det framhåller Göran Greider i ett nyskrivet förord till boken som nu ges ut på nytt efter att länge varit slutsåld.
— Det känns som att bilderna inte åldrats ett dugg, som att de är tagna i går, de fläker upp något i Sverige som då var i begynnelsen, säger Greider som har ett starkt minne av sitt första möte med Tunbjörks fotografier utbredda på ett biljardbord i början av 1990-talet.
— Jag blev så glad, ingen romanförfattare hade lyckats skildra den nyliberala kommersiella revolutionen, men i Tunbjörks bilder lyste den.
Surrealism
Kulturhuset Stadsteaterns storsatsning i Stockholm började med koreografen Anna Vnuks idé om att göra en dans- och teaterutställning, ett slags drömspel, utifrån de i dag klassiska ”tunbjörkarna” – färgstark småstadssurrealism från Skara Sommarland, midsommar i Rättvik, svenska köpcenter, campingplatser och parkeringsplatser.
Hans blick på människorna är ofta öm. I den mån Lars Tunbjörk skrattade var det inte åt dem som han fotograferade utan åt en tid och mänsklighet som han själv var en del av, framhåller hans tidigare fru, dokumentärfilmaren Maud Nycander som efter hans död är en av många som byggt upp Lars Tunbjörks arkiv.
Själv ville han ogärna verbalisera det han var ute efter.
— Det handlade mycket om fritid, semestrar, hur vi konsumerar. Det finns ett slags tema där saker och ting blir mer kommersiellt men han ville ju inte skriva en på näsan. Han ville inte bli språkrör för någon ideologi samtidigt som han var kritisk mot den här förändringen.
I nionde klass
På Kulturhuset Stadsteatern visas för första gången sedan 1990-talet alla bilder i ”Landet utom sig” tillsammans med andra som aldrig tidigare ställts ut. Mest anmärkningsvärda är kanske fotografierna från ett danande grupparbete i nionde klass som hittades i våras på hans mammas vind. Temat var förändringarna i hemstaden Borås där nybyggda varuhus slog ut småbutikerna i stadskärnan.
— Det handlar om det småskaliga kontra det moderna, om hur man byggde bostadsområden. Här fanns en väldig samhällskritik och bilder som var tagna lite på samma sätt som senare. Det fantastiskt hur formad han var av sin miljö, han sade ju att han fotograferade Borås hela sitt liv.
