Feline Andersson inledde dagen med att tumla ner från en smal, röd trappa på scen.
— Tim plåstrade om mig, säger hon och visar upp en bandagerad fot och ett blåslaget lår.
Timothy Garnham spelar Chris, den amerikanske soldaten som under Vietnamkrigets sista skälvande dagar blir huvudstupa förälskad i vietnamesiska Kim.
”Valde det aldrig”
Men när han står på en balkong framför en dimmig kuliss och i känslomässiga ”Why, God, why?” frågar sig hur han hamnade där, är mycket annorlunda från 1989 års originalversion.
— Vi lär oss att Chris faktiskt blev inkallad till militären, han valde aldrig att vara där. Vi bygger också ett signifikant element av PTSD som han kämpar med, berättar regissören Guy Unsworth.
Dessutom har Kim – och de andra prostituerade kvinnorna på baren ”Dreamland” – tydligare bakgrundshistorier.
— I andra produktioner så har de nästan inga kläder på sig, vilket inte stämmer med verkligheten, säger Timothy Garnham.
Kontroversiell musikal
”Miss Saigon” är en historia präglad av krig, sexhandel och koloniala strukturer. Tidigare versioner har kritiserats för att reproducera stereotyper och kantats av kontroverser – inte minst genom att asiatiska roller ibland spelats av vita skådespelare i smink.
— Även i Sverige har många versioner satts upp där det inte varit asiatiska personer som spelat asiatiska roller, säger Feline Andersson.
Hon var 13 år gammal när hon först såg”Miss Saigon” – och för första gången mötte en huvudrollsinnehavare som liknade henne själv. Något tändes inombords.
Att nu få stå på scen med kollegor som rekryterats från bland annat Storbritannien och Norge för att få en rättvisande representation är viktigt.
— Det betyder mycket, både för historians skull men också för våra hjärtan.
”Ville omfamna komplexiteten”
Skådespelarna har lyssnat på föreläsningar om kriget och konsulter från Vietnam har plockats in.
— Jag hoppas att föreställningen tar itu med dess komplexitet och inte backar från den, säger Guy Unsworth.
Är du rädd att någon ska tycka att ni gjort musikalen för politiskt korrekt?
— Nej inte alls. Vi ville omfamna dess komplexitet, inte sanera den. Faran kan vara att man tar bort all fara – men vi ville verkligen förstå varför den här berättelsen är så extraordinär, säger han.
