Ett sekel med svarta konstnärer – väljer glädjen

Över 148 olika verk av konstnärer från både den afrikanska kontinenten och diasporan hänger under nio månader på Liljevalchs i Stockholm. Utställningen som ursprungligen producerades av Kapstadens Zeitz Museum of Contemporary Art Africa (Zeitz MOCAA) har kallats en av de mest betydelsefulla i vår tid.

— Den skriver om konsthistorien, säger konsthallschefen och medkuratorn Joanna Sandell Wright, vars ambition är att lyfta in världen i konsthallen.

Här visas en svart konstkanon, som dock inte har kravet att representera en hel kontinent, understryker Dhlakama. Hon och kuratorn Koyo Kouoh stördes av hur medier i väst skrev om afrikansk konst.

— Vi ville utmana skadliga troper och stereotyper och påminna om att precis som i resten av världen finns en lång konsthistoria – och vi ville visa den väldigt rika och diversifierade afrikanska konstkanonen.

Befrielse och glädje

Utställningen kretsar kring sex teman: ”vardagen, glädje och fest, vila, sensualitet, spiritualitet samt triumf och frigörelse”. Svarta konstnärer behöver inte alltid skildra trauma, framhåller Tandazani Dhlakama.

— Ibland pressas afrikanska artister att alltid skapa verk som handlar om smärta. Det är också viktigt, men vi ville visa att konstnärer har skildrat andra saker också. Samtidigt säger utställningen inte: låt oss ignorera kolonialismen och vara glada.

Kuratorerna utgick också från befrielserörelser som Harlemrenässansen, antiapartheidrörelsen, den panafrikanska rörelsen samt Black lives matter. Många av verken målades under de mörkaste av tider, påminner Dhlakama. Som George Pembas ”The Audience” av ett par på bio, målad under 60-talets våldsamma apartheid.

— Även då skapade svarta konstnärer verk som vägrade att sätta trauma och vithet i centrum.

”Hylla oss själva”

Den kamerunska statsvetaren Achille Mbembes idéer om självrepresentation har varit en stor inspiration. Utställningen utmanar också vad det är att vara svart – titta bara på alla hudtoner, säger Tandazani Dhlakama när hon går runt bland verken av konstnärer från Haiti, USA och Zimbabwe.

På Zeitz MOCAA, känd som Afrikas största museum för samtidskonst, kommer fortfarande europeiska turister som letar efter traditionella afrikanska masker, berättar Dhlakama.

— Det är något som vi regelbundet måste hantera. Men det här handlar om att hylla oss själva, oavsett vad andra ser, säger hon.