Utställningen är den första i nyöppnade Helsingborgs konsthall, som inryms i kulturhuset. För den konstnärliga ledaren Ýrr Jónasdóttir var det givet att Gittan Jönsson, pionjär inom feministisk konst och uppvuxen i Helsingborg, skulle bli först ut:
— Hon har varit verksam i 50 år och har röjt banan och inspirerat yngre konstnärer.
Klicka här för att följa oss på GoogleHär finns verk skapade från 1969 fram till i dag, och i centrum står hennes mest kända verk, ”Diskkasterskan” från 1978. På oljemålningen hivar en diskande kvinna med ett leende i väg en tallrik över axeln.
Inspirerad av ostpåse
Inspirationen kom från bilden på en påse med färdigriven parmesanost, berättar Gittan Jönsson.
På bilden ses en italiensk donna kasta sitt rivjärn. I en tid när allt fler kvinnor sökte sig ut på arbetsmarknaden blev både diskmaskiner och färdigriven ost i plastpåse viktiga för att få livet på hemmaplan att gå ihop.
— Jag tyckte den var väldigt kul, hennes uttryck, hennes triumferande leende. Den ville jag översätta till en stor målning. Jag tyckte om hennes gest: Bort med rivjärnet, bort med diktatorn.
Vad det är som gör hennes konst feministisk tycker hon är svårt att svara på.
— Jag måste bara utgå från att jag är en kvinna som ser på världen och mitt liv. Och jag har hela det här arvet bakom mig med min mamma som var hemmafru. Ojämlikheten, den ligger där och liksom mullrar under ytan. Jag låter det sippra fram, en viss frustration.
Humorn bubblar
Det som också bubblar i hennes verk är humorn. Figuren ”Dammsugerskan” som återkommer både i flera av hennes tavlor och i form av figuriner lånade hon från en annons för dambindor.
— Det var en teckning av en dammsugande kvinna i jättesnygga kläder, höga klackar och ett leende. Budskapet var att hon kan leva som vanligt, nämligen städa varje dag – även när hon har mens. Det var ju bara så humoristiskt, så den kunde jag ju inte släppa.
Nu har hon till och med gjort Greta Thunberg som dammsugerska.
”En envis jävel”
Men själv vill hon inte lyfta fram ett enskilt verk. Det hon är mest stolt över är att hon alltid när det låst sig har hittat vägar ut i något nytt.
— Jag är ju en envis jävel, jag ger aldrig upp. Men grejen är att jag har väldigt roligt, det är väl det som gör det. Och jag kan försjunka i måleriets magi – det är som en förtrollning.
