"Homeland" är inte ett nytt "24"

Ikväll har succé-serien ”Homeland” premiär på SVT1. Den är skapad av 24-producenten Howard Gordon och handlar om en amerikansk marinsoldat, Nicholas Brody (Damian Lewis), som efter åtta år i fångenskap av al-Qaida återvänder till USA där alla förmodat att han dödats. Han välkomnas i direktsändning som en hjälte av hela det amerikanska folket och det talas om en framtida politisk karriär.

Den enda som ställer sig kritisk till krigshjälten är seriens protagonist, CIA-agenten Carrie Mathison (Claire Danes). Hon har tidigare, av en säker källa, fått reda på att en icke namngiven marinsoldat gått över till al-Qaida. Mathison tycker sig se tecken som tyder på att Brody är den omvända soldaten varpå hon - utan sina chefers vetskap - påbörjar en ambitiös avlyssning och följer alla Nicholas Brodys steg. Väldigt Jack Bauer - fast med olaglig övervakning i stil med ”De andras liv” som redskap istället för tortyr.

Carrie Mathinson är dock ingen väsande ärrad ex-militär med superkrafter; hon är en psykiskt instabil kvinna vars superkrafter snarare är en fantastisk analytisk förmåga blandad med envishet.

Inte ett nytt 24

Homeland är inte är ett nytt 24, något som serien delvis marknadsförts som. Likheterna finns förvisso där; jargongen, vändningarna, spänningen. En agent som mot överordnades protester envist fortsätter att jaga ett kontroversiellt spår. Men det är en mycket mer mångfacetterad serie än Foxs superhit.

Tonen i serien är en helt annan än den i 24; det är långsammare, gråare och de psykologiska undertonerna ges ett större utrymme. I många scener är det de små gesterna som talar, till exempel när Brodys unga son som knappt sett sin far sträcker fram handen för att hälsa i stället för en kram. Familjescenerna påminner snarare om ”Friday night lights” än de i 24 med Jacks snygga men irriterande dotter som ständigt utsätter sig själv för onödiga faror.

Mycket naket

Serie som sänds på kabelkanalen Showtime som likt sin konkurrent HBO brukar garantera nakenhet, svordomar och en viss kvalitativ ambition i sina produktioner. Detta märks i den realistiska ton serien eftersträvar, med detaljer som till exempel att den tonåriga dottern spelas av en skådespelare som är i samma ålder, avsaknaden av 24:s super-mega-high-tech-teknik och de mångfacetterade karaktärerna.  

Serien är trots de kvalitativa ambitionerna verkligen inget sömnpiller - redan första avsnittet bjuder på många vändningar och spänningen ligger hela tiden och gnager. Är den instabila Carrie Mathinson bara besatt av Brody på grund av att hon grämer sig för att hon missade att se tecknen innan 9/11? Kan den helylle marinsoldaten och familjefadern verkligen vara en muslimsk terrorist? Svaren är ovissa och någonting säger en att de inte kommer att vara så förutsägbara som vi vant oss vid i serier som 24.

Verkar lovande

Intrycket efter första avsnittet är lovande. Serien blandar oväntade vändningar med jargongen man saknat från 24 (”You had your shot – it’s over!”) samtidigt som vi slipper förutsägbarheten och den tillrättalagda ytan. Snabbt beskrivet är Homeland som en blandning av 24, Friday night lights och en politisk dramathriller som Syriana, vilket gör att man tveklöst ser fram mot resten av säsongen.