Söndag 1 Aug
Stockholm

Premiär för fängslande festivalfavorit

1 av 2
2 av 2

12 Years a Slave är en fruktansvärd film, som titeln indikerar. Med en stark känsla av ”white guilt” vill jag långsamt sjunka genom biostolen med en snara runt min egen hals. Det är en stark film som berör. Fruktansvärt välspelad, visuellt vacker och spännande – ända till sista scenen.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer
Läs fler recensioner och tyck till

Vad tycker du om filmen? Bli din egen recensent på Filmtipset här.

Läs också fler recensioner på Filmtipset här.

Filmen är baserad på Solomon Northups självbiografi och regissören heter Steve McQueen (III), som bland annat har uppmärksammats för sin film Shame (2011).

Vi befinner oss i 1850-talets New York, där Solomon (Chiwetel Ejiofor) är en välbeställd fri svart man. Han lever ett lyckligt liv tillsammans med sin familj, fram till den dag då hela hans värld vänds upp och ned. Solomon träffar två män som erbjuder honom arbete och efter en fantastisk middag med dryck som flödar, vaknar han upp omtöcknad och fastbunden. Solomon gör den fruktansvärda upptäckten att han har kidnappats för att säljas som slav. Han försöker förklara att han är en fri man, men det är ingen som tror eller vill tro på vad han säger. Solomon tänker emellertid inte låta sig knäckas, utan gör sig beredd att kämpa för sin frihet.

Filmens första scener ger mig inte direkt gåshud, men kort därefter väcks jag till liv av en välspelad intim scen mellan Solomon och en kvinna som, liksom Solomon själv, har blivit kidnappad och såld som slav till Louisiana. Scenen kastar publiken in i handlingen och skildrar på ett övertygande sätt komplexa känslor av rädsla, sorg och en längtan efter närhet och mänsklighet.

Det är ett fint växelspel mellan scener i filmen. Jag tycker inte att McQueen gottar sig för mycket i smärtsamma blodiga bilder för effektsökeri, en fälla som annars är lätt att hamna i. Han väljer istället ut ett fåtal starka scener som han lägger krutet på. På detta sätt så blir filmen förtjänstfullt dramatisk, istället för att man som tittare blir helt avdomnad av hemskheter. Jag gillar också de på sina ställen överraskande vändningarna i handlingen. Jag känner mig aldrig uttråkad, utan är tvärtom nervös till sista scenen i filmen. 

Skådespelet är mestadels lysande och ärligt talat så förväntade jag mig inget annat i den här typen av produktion. Det enda jag kan känna är tråkigt, är att det verkar som att de har satsat mer pengar på de manliga skådespelarna  i filmen, än de kvinnliga. Vi hittar nämligen flera kända män i rollistan. Utöver Ejiofor (från bl.a. Children of Men och American Gangster) som spelar huvudrollen i detta drama, så får vi se en fin prestation av Benedict Cumberbatch (från bl.a.  Star Trek Into Darkness och TV-serien Sherlock Holmes). Fantastiska Quvenzhané Wallis, som nominerades till en Oscar i kategorin "Bästa kvinnliga huvudroll" för sin roll som "Hushpuppy" i Beasts of the Southern Wild (2012), får vi bara se en snabb glimt av som Solomons dotter. 

Det som jag möjligtvis saknade i rollistan, är någon som sticker ut och gör det där lilla extra med sin karaktär. Å andra sidan har manusförfattaren, John Ridley, berättat att han försökte vara sann mot Solomons egen berättelse och att han inte ville ändra för mycket i historien. Nu ska jag inte jämföra denna film med Quentin Tarantinos Django Unchained (2012), men jag tycker att Leonardo Dicaprios intensitet i rollen som godsägare och slavhandlare i den filmen, imponerade och tillsatte en extra krydda. I 12 Years a Slave får vi se en annan 90-talshunk, nämligen Brad Pitt. Jag får en känsla av att han tycker att detta är en viktig film, som passar honom. Han snor också åt sig en tacksam roll. Ni kanske kommer att förstå vad jag menar, när ni ser filmen. 

12 Years a Slave  bjuder på en otroligt gripande historia, som får tarmarna att vridas i magen och tillsammans med ett smakfullt avvägt bildspråk och skickliga små vändningar i manuset, så blir filmen en riktig succé. Filmen är nominerad till sju Golden Globe och blev framröstad som biopublikens favoritfilm vid Stockholms filmfestival 2013 samt tilldelades publikpriset Silver Audience Award. 

Skriven av Cecilia Blomstedt på Filmtipset.

Betyg: 


Kommentera
Kopiera länk
Dela