Allt fler hittar sin egen dubbelgångare – här är förklaringen
Det här för dig som någon gång hejat på en bekant som visade sig vara en främling, eller som mött "dig själv" på gatan.
Det är en lite läskig känsla, att stöta på en dubbelgångare. Ibland är känslan snabbt övergående, men andra gånger är människor verkligen galet lika. Ett exempel på det är Joe Keery från "Stranger Things" och Ben Schwartz från "Parks and Recreation.
Men det finns en vetenskaplig förklaring till varför vi ser dubbelgångare överallt. Det beror helt enkelt på att det inte finns hur många kombinationer av ansikten som helst.
Michael Sheehan, som är assisterande professor i neurobiologi vid Cornells University, gör liknelsen med en kortlek. Oavsett hur många gånger du blandar leken så kommer du någon gång att få samma kort. I det här fallet är ju leken gigantisk, men då och då kommer liknande drag att dyka upp i ansikten.
Människors ansikten är otroligt växlande, långt mer än exempelvis våra händer är. Men eftersom mänsklig kommunikation är så beroende av ansikten så kommer vi att reagera starkt när de är lika.
Men alla dubbelgångare behöver inte ha så extremt lika ansikten. Ibland är det snarare hår, styling, olika rörelser och vanor som är lika. Kontexten, i vilket sammanhang vi ser dubbelgångaren, har alltså en stor betydelse.
Det har antagligen inte blivit en större andel dubbelgångare i världen, men det kan vara så att vår moderna tid gör att vi helt enkelt märker dem mer. Vi kommer i kontakt med väldigt många fler människor i dag än någonsin tidigare i historien. Om vi ska fortsätta på kortliknelsen så spelar vi helt enkelt fler händer just nu. Klart att vi då och då får upp ett par.
Så vad är då svaret? Har du en dubbelgångare? Med tanke på att vi är fler människor än någonsin så har det aldrig varit troligare. Och dessutom är det större chans än någonsin att ni även kommer ses. Spännande!
Läs mer, på engelska, på Live Science och attn:.
Visste du att norska hästar har lärt sig att kommunicera med människor? Det sjuka är att de inte ens är bäst då, eftersom delfiner talar i hela meningar.
