"Lyx är att ta barnen till badhuset"

Sabina Bjurquist Örndalen, 42, bor i Norrköping och jobbar som vårdadministratör, med två barn, 10 och 14, som hon delar vårdnaden av.

Med en månadslön på 24 800 kronor, två halva barnbidrag och bostadsbidrag på 700 har hon drygt 8 000 kvar att leva på när hyran är betald.

— Det är ett tajt läge, det är ju så. Det kommer aldrig vara lätt, säger hon.

Men inflationen har knappast gjort det lättare.

— De röda lapparna blir inte direkt fler i mataffären eller någon annanstans, säger hon.

Ångrar inte

När hon funderade på att lämna sin dåvarande man grubblade hon en hel del på hur det skulle bli med ekonomin. I efterhand ångrar hon att hon inte tänkte annorlunda under äktenskapet. Att hon där och då, som var mer hemma med barnen, kanske skulle ha kompenserats med insättning på några hundralappar extra i månaden på pensionskontot.

Men hon ångrar inte att hon lämnade.

— Det var absolut rätt beslut, vi hade inte varit lika bra föräldrar som vi är i dag – var och en på sitt håll. Då hade det nog varit mer destruktivt, och mer tjafs. Jag är rädd att man hade gått och blivit bitter, och förpestat hela omgivningen.

"Skön känsla"

Hon upplever ofta att en del livsval ifrågasätts.

— Ja, faktiskt. "Varför har du inte utbildat dig? Varför har du inte tagit körkort?" Men där och då hade jag inte de möjligheterna. Jag gick inte vidare med universitetsstudier, jag jobbade i stället. Alla kan inte bli akademiker, säger hon.

Hon tror inte att den ekonomiska situationen kommer att förbättras nämnvärt. Det finns inga lotterivinster, inga bonusar att hoppas på. Hon har prioriterat bostaden, och är nöjd om hyreshöjning och löneökning går hand i hand. Hon poängterar också att det funnits klappar under granen, och att familjen har det bra.

— Insikten är att jag klarar mig själv. Jag vill inte behöva vara beroende av någon annan. Det är en skön känsla, även om det är tajt.