Härom året höjdes rekommendationen – riktåldern – för när vi kan eller bör gå i pension från 65 till 66 år.
För de med enbart grundskydd – garantipension – innebar det att de behövde vänta ett år extra innan pensionspengarna kunde plockas ut. Men för övriga, alltså den stora majoriteten med inkomstpension, ändrades inga regler.
— Men även de har alltså ändrat sitt beteende, säger Anna Pettersson Westerberg.
17 procent jobbar längre
Den faktiska pensionsåldern för denna grupp bedöms ha ökat med 0,1 år (drygt en månad) till följd av normändringen, enligt myndighetens analys. Uttryckt på ett annat sätt senarelade mer än var sjätte person, eller 17 procent, av dem som tidigare tog ut pension vid 65 års ålder sitt pensionsuttag. Internationell forskning visar på samma mönster.
Så när staten säger att vi ska jobba längre, då lyssnar det svenska folket. Kan man säga så?
— Det verkar som att de lyssnar på den här rekommendationen, att gå senare, säger Anna Pettersson Westerberg.
Visst kan det finnas skäl att vänta med pensioneringen. Pensionen blir högre till exempel. Men så har det alltid varit och någon sådan regelförändring skedde inte 2023 när riktåldern höjdes ett år, enligt Pettersson Westerberg.
Höjs igen
Bakgrunden till de stadigt höjda pensionsåldrarna från statens sida är att vi lever längre. För att inte pensionens storlek ska minskas bör vi jobba längre. Alternativet är att höja avgifterna till pensionssystemet.
Nästa år är det dags igen, då höjs åldern för när de med garantipension kan plocka ut sina pengar till 67 år.
I bakgrunden har även reglerna ändrats för hur länge en anställd har rätt att jobba kvar hos sin arbetsgivare höjts till 69 år.
— Det är en utredning som tittar på effekterna av just det. Vi kommer förskjuta arbetslivet uppåt. Det här kommer säkert att få påverkan på hur vi ser på arbetskraft i den här åldern. Jag hoppas att det ska minska diskrimineringen och att vi ser positivt på senior arbetskraft, säger Anna Pettersson Westerberg.
