Så här skulle Lejonkungen sluta egentligen – enligt forskning

En klassiker bland klassiker. Disneys Lejonkungen är älskad av många, även här på redaktionen. Men tänk efter nu – hur skulle Lejonkungen sluta om det utspelade sig i verkligheten? Med forskningens hjälp och What Culture ska jag tyvärr förstöra allas barndom. För att jag kan.

De sista två och en halv minuterna av Lejonkungen ger alltid den där klumpen i halsen. Men verkligheten kan vara ännu värre. När Simba bestiger Lejonklippan med stolthet förebådar egentligen hans majestätiska vrål för ett skräckvälde.

Till att börja med. Den söta till synes monogama relation mellan Simba och Nala skulle inte riktigt vara så putti-nutti. Alfahannen i en lejonflock kommer att ligga med alla honorna. Ibland var tjugonde minut. Romantiskt. Kanske lika bra eftersom de ändå kanske är syskon?

För det andra så är ledarskapsplatsen – kallad kung i filmen – nästan alltid kantad av blodiga kamper. När en ny hane tar hand om flocken (som också händer två gånger i Lejonkungen) är en av de första sakerna han gör att döda alla lejonungar yngre än 9 månader. Alltså en fjärdedel av de ungar som dör under sitt första levnadsår är offer för barnamord. I princip.

Varför? Jo för att han ska kunna plantera sin egen säd i honorna i flocken och starta sitt eget blodsband. Du kan vara sjukt säker på att Scar gjorde det när han tog över. Så dygdiga Simba skulle antagligen göra samma sak. Och döda alla Scar-bebisar.

Hakuna Matata någon? Tror vi håller oss till sagan istället för verkligheten.