Mentala ärr kan visa sig långt efter flykten

Som psykolog och chef vid Röda Korsets behandlingscenter i Stockholm har Karl Torring lång erfarenhet av att möta flyktingar, och han tror att detta är ungefär vad man kan vänta sig även hos dem som flytt från Ukraina.

— Många har en ständig beredskap för fara, och rädsla för att det ska hända igen, som sitter i. Det skapar enorm trötthet och många blir utmattade för att de hela tiden är på sin vakt, säger Karl Torring.

Präglar vardagen

Den starka rädslan kan begränsa vardagslivet och många undviker allt som förknippas med de svåra upplevelserna – dofter, känslor eller människor som triggar i gång minnena.

Störst risk för psykiskt trauma har de som haft direkta krigsupplevelser: sett människor bli skadade eller dö, hus och städer förstöras, och kanske fruktat för sitt liv.

— Det spelar också stor roll om du haft flera sådana upplevelser under längre tid, då är risken ännu högre. Även mottagandet längs vägen och här i Sverige påverkar, säger Karl Torring.

Vissa mår så psykiskt dåligt och har så akuta krisreaktioner att de inte fungerar i vardagen och behöver omedelbara vårdinsatser så att upplevda trauman inte förvärras. Men den gruppen är i minoritet, visar erfarenheter från tidigare flyktingströmmar.

Tak över huvudet först

I stället är det först och främst hjälp med basala behov som är viktigt, som tak över huvudet, mat och sjukvård, framhåller Karl Torring. Några mer omfattande psykologiska insatser eller behandlingar är det oftast inge läge för då många fortfarande befinner sig i en akut stressreaktion och inte är mottagliga.

Då är i stället det mänskliga mötet är viktigast, menar Karl Torring.

— Att bli sedd och lyssnad på. Och att normalisera de egna reaktionerna på vad man har varit med om, det är en viktig första krisinsats, säger han.

För majoriteten klingar den psykiska stressen successivt av när tillvaron känns tryggare. Men hos vissa hänger den kvar och den långvariga anspänningen kan leda till utmattning, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), depression eller andra besvär.

Enligt Karl Torring går det att urskilja fyra grupper när det gäller hur flyktingars psykiska hälsa utvecklas. Den största gruppen är de vars symtom försvinner av sig självt med tiden. Den andra gruppen mår fortsatt psykiskt dåligt, men blir bättre av behandling.

Besvären kan dröja

En tredje grupp finner sig väl på plats i sitt nya hemland och kan må relativt bra under flera år, för att sedan drabbas av bakslag.

— Det kan ha hänt något här eller i hemlandet som väcker minnena till liv och utlöser posttraumatiskt stressyndrom, säger Karl Torring.

Den sista gruppen är de personer som aldrig återhämtar sig psykiskt.

— Ofta beror det på intensiteten i upplevelserna: Att man har utsatts för traumatiska händelser under lång tid, och kanske bär på något annat trauma sedan tidigare. Allt det påverkar ens personlighet och sätt att fungera resten av livet, säger Karl Torring.

Lång tid framåt

Flyktingar löper även en ökad risk att diagnosticeras med olika typer av psykiska sjukdomar, framför allt PTSD, under lång tid efter ankomsten till Sverige. Det visar bland annat forskning om flyktingar som kom hit från Balkankriget under 1990-talet och som jämfördes med immigranter från andra europeiska länder.

Risken är större för de som kommer hit i ett senare skede och de som kommer ensamma och saknar socialt sammanhang, berättar Filip Arnberg, psykolog vid Centrum för katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet och en av dem som ligger bakom forskningen.

— Balkankriget ledde till att väldigt många flyktingar kom hit – och nu räknar vi med ännu fler från Ukraina. Vi behöver vara beredda på risken för olika former av psykisk ohälsa hos dem under lång tid framöver, säger han.