Snäckornas hemlighet kan gynna torsken

Krabbsnäckan är liten, har hårt skal som är omöjligt att krossa mellan tummen och pekfingret. Vågsnäckan är pytteliten och krasar lätt sönder till smulor vid minsta tryck. Den hårda är anpassad att klara hot från krabbor, den andra sitter kvar på klippkanten trots kraftiga vågor.

— Man trodde först att det var två olika arter eftersom de är så pass olika. Men det visade sig att de kan para sig med varandra och få fungerande avkommor vilket brukar vara definitionen av att det är samma art, säger Kerstin Johannesson.

Hon har samlat snäckor på klipporna på Tjärnö i den Bohuslänska kusten i över 40 år. Kerstin Johannesson är professor i marin ekologi och föreståndare för Tjärnö marina laboratorium som är en del av Göteborgs universitet. Med några meter till bryggor och klippor lockar laboratoriet till sig forskare från hela världen som vill studera det unika marina livet på Västkusten.

Värna variation

Sjögurkor, havstulpaner, humrar och musslor hör till de som studeras. Och snäckor. Med den avancerade teknik som finns i dag för att kartlägga genetiken och olika organismer har forskarna ökat sin kunskap rejält.

— Den kunskapen vi får från snäckorna och deras genetik ger kunskap om hur andra organismer fungerar, säger Kerstin Johannesson.

När grupper inom en och samma art utvecklar vissa egenskaper som gynnar dem i en viss miljö bildas genetiskt särpräglade bestånd. Dessa har visat sig ha en avgörande betydelse för ekosystemen och vara minst lika viktiga som arterna.

För att bevara den biologiska mångfalden är det därför grundläggande att värna den genetiska variationen inom arterna. Ju större variationen är desto större chans att det finns varianter som är anpassade för att klara förändringar i miljön som klimatförändringarna.

— Tyvärr har inte förvaltningen och myndigheterna hängt med här, man har fokuserat främst på arter. Men det börjar förändras, säger Kerstin Johannesson.

Och ju mer vi vet om de olika variationer som finns inom en och samma art desto bättre förutsättningar har vi nämligen att skydda den. För ett par år sedan fick Kerstin Johannesson tillsammans med kollegor på Stockholms universitet i uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten att starta en miljöövervakning av den genetiska mångfalden inom ett antal akvatiska arter – ålgräs, blåstång, torsk, sill, lax och öring.

— Sverige är ett relativt artfattigt land och då blir den genetiska variationen inom en art ännu viktigare. Kunskap om variationerna är till exempel viktiga för fisket för att veta om man är på väg att fiska ut en känslig population, säger Anna Hasslow, utredare på avdelningen för miljöanalys på Havs- och vattenmyndigheten.

Mer kunskap behövs

När regeringens anslag för miljöövervakning minskade drastiskt i början av året i budgeten var Havs- och vattenmyndighetens projekt av övervakning av genetisk inomartsvariation ett av de som drabbades hårt.

Nu arbetar de med att analysera redan befintliga data, bygga upp databaser och ta fram riktlinjer för hur informationen ska lagras.

— Vi behöver mer än någonsin bättre kunskap om den genetiska variationen inom arter som kan hjälpa till att bromsa till exempel negativa effekter av pågående klimatförändringar, säger Anna Hasslow.

På promenaden från forskningsstationen till klipporna hejar Kerstin på en ung kvinna med en hink i handen. En doktorand från Tyskland som ska ta reda på varför havssnäckorna har både korta och långa spermier.

Längs klipporna på Tjärnö har naturens anpassningsförmåga visat sig på väldigt liten yta. Krabbsnäckorna och vågsnäckorna lever med bara tiotals meter emellan men skulle inte klara sig länge om man flyttade på dem till den andra miljön. Men inte nog med det. Mitt emellan har det bildats hybrider, en blandning som inte klarar någon av miljöerna särskilt bra. Och det som händer bland snäckorna inträffar även hos andra arter med tiotals kilometers avstånd.

Ett exempel är sillen. Tidigare trodde man inte att det var någon större genetisk variation på de sillar som fiskades upp i svenska vatten. Fortfarande förvaltas de som att de bara vore tre olika bestånd – Östersjön, Västkusten och Bottenhavet.

"Viktigt fastställa kvoter"

Men tack vare genetiska analyser vet forskarna nu att det är stora skillnader och det handlar om minst 20 olika bestånd där sillen anpassat sig till att leva i olika vattenmiljöer. Ju större genetisk variation det finns inom en art eller inom ett bestånd i en art desto större motståndskraft har arten mot till exempel klimatförändringar och sjukdomar.

Nyligen kom en studie från Göteborgs universitet som visar att en hög andel av torskynglen i fjordarna och nära kusten i Bohuslän är kusttorsk. Tidigare har man trott att just kusttorsken var mer eller mindre utfiskad. Men det betyder inte att torskbestånden är på väg att återhämta sig. Däremot belyser det vikten av att ta hänsyn till att det finns olika typer av torsk som skiljer sig åt genetiskt och geografiskt om man ska försöka återuppbygga beståndet på västkusten.

Kerstin Johannesson anser att det är viktigt att de som fastställer fiskekvoter och andra typer av regler tar hänsyn till att det inom de flesta arter finns lokala bestånd. Och att vi inte bara rödlistar och skyddar sällsynta arter.

— Det är viktigare att vi bevarar bestånden av våra vanliga arter – som torsk. Som både är ett viktigt livsmedel och har stor betydelse för andra delar av ekosystemet. Det bästa sättet att rädda de ovanliga arterna är att rädda den biologiska mångfalden inom de vanliga.